tisdag, maj 14, 2019

Torsdagen då vi promenerade in till Saint-Paul-de-Vence

Jag sov förvånansvärt bra på hotellet. Även om jag drömde att någon tog sig in genom terrassdörren. Och sen vaknade jag vid tre av att några festade väldigt högt. Som tur var somnade jag om rätt fort igen. Och vaknade vid halv sex eller så. Jag låg och spelade spel och läste bloggar och löste korsord en stund innan jag kollade om Katta var vaken. Det var hon, så typ halv åtta, då frukosten öppnade, gick vi ner och åt. Frukosten var bra. Där fanns baguetter och croissanter och brioche och kakor av alla de slag, ost och salami och skinka och frukt och fransk yoghurt och äggröra och bacon och latte och juice... Jag får ju säga att jag blev mätt...
Såhär fint hade jag det på mitt rum
Kakor till frukost hoppade jag över
Men en croissant blev det så klart!
Briochen hoppade jag också över. Första dan
Ost och charkuterier
Fransk yoghurt! Älskar fransk yoghurt!
Och en cappuccino till såklart
En snabb titt på poolen. Ingen som badar än...

Efter frukosten kunde man välja att gå på ett seminarium om digitala och sociala medier. Eller nåt. Jag valde att inte gå. Istället var vi ett gäng som bestämde oss för att promenera in till Saint-Paul-de-Vence och vara lite kulturella. Katta och jag stannade för att fotografera allt vi såg, så vi hamnade snabbt på efterkälken. Jag kan förstå att alla inte är som Katta och jag, men förvånas ändå lite över att ha så bråttom att man inte stannar upp och tittar? Att man bara har målet framför sig, inte vägen dit... Nåja, vi sörjde inte att vi blev ensamma, vi hade fullt upp med att prata och analysera och fotografera och förundras över omgivningen och utsikten och bergen och alperna. Vi såg alperna! Sen kom vi fram till byn. Åh vilken by! Slingrande smala gränder kors och tvärs och fullt med konstgallerier och små affärer. Vi gick runt och fotograferade och svettades på grund av högsommarvärme och hittade sen en ostaffär där vi köpte vatten och salami och sen gick vi på toaletten i en mur innan vi begav oss tillbaka till hotellet för att äta lunch.
Och där försvann de andra...
Vi gick på trottoaren
Ett tak utan hus
Åh! Tänk om man haft en palm i trädgården!
Och tänk att få komma hem till den här infarten
Katta fotade ett färgglatt tak
Jag vill också ha en mur där det växer ormbunkar!
Framme! Typ...
En vallmo! Det somrigaste som finns!
Jag vill också bo i ett land med stora apelsinträd i trädgården så man kan ha färskpressad juice till frukost varje dag!
Utsikten! Medelhavet! Nice! Jag tänker mig att det kanske är Antibes där till höger, men vad vet jag? Jag suger på geografi...
Vi gick förbi en mur översållad med passionsblommor...
... och kaprifol
Målet för vår promenad
Kaktusar vill jag inte ha i trädgården. Även om de är väldigt fina
Ett kvittenträd kanske? Då hade vi kunnat göra egen kvittenmarmelad
Utsikten! Och en palm! Eller två faktiskt...
Nu börjar vi närma oss... Nerför en brant backe först bara...
Där stod en kvinna och välkomnade oss
Ett petanquekonstverk stod på torget...
En katt sköt rygg
En kamera stod i ett hörn...
En gränd with a view
Fina räcken hade de också
Tänk att få bo såhär!
Att få promenera hem i en sån här gränd
Mötas av detta varje morgon
Åh!
Kolla bergen!
Alperna! Med snö!
Jag och alperna!
Katta och jag och alperna!
En häst gjord av hästskor
Toaletten i muren
Det är sant!
Sen gick vi upp för den här branta backen igen när vi skulle gå tillbaka
Tur att de beskurit den här agaven, annars hade den halshuggit de som går förbi
Agapantus, gissar jag
Någon hade tappat sitt badkar
En flaskborste?
Och där gick Danmark och Finland om oss...

Vi åt lunch och blev återigen bordsplacerade, med helt nya människor den här gången, och det gick ju bra det med. Och vid vårt bord kom av någon anledning We Don't Have To Take Our Clothes Off på tal och de envisades med att det var Jermaine Jackson och jag envisades med att det var Jermaine Stewart. Jag visste ju att jag hade rätt och till slut gav Lewis sig och sa att han vet att jag brukar ha rätt. Och efter lunchen var det fotoskjut och sen en presentation av företagets första 20 år. Mycket spännande och intressant, så mycket som hänt under dessa år som man faktiskt glömt bort. Eller förträngt. Och efter presentationen gick jag ner på mitt rum och vilade, men kände att jag höll på att somna, så jag fick duscha och göra mig vacker inför kvällens quiz och middag. Och när jag kände mig tillräckligt vacker gick jag upp i baren och tog ett glas vin och minglade. Och sen var det quiz och vi blev indelade bordsvis i lag. Jag hamnade i ett ganska bra lag, men vi vann inte för det. Trots att jag envisades med att svara La Bamba på en fråga (och hade rätt). Kanske vann vi inte eftersom Lewis inte dök upp? Jag shameade honom när han dök upp och han kontrade med att jag var pretty in pink för att blidka mig. Det funkade inte. Men det var en trevlig och god middag igen och efter middagen fick vi lyssna på ny musik och det var också trevligt. En hel del bra att se fram emot nu.
Carpaccio! Yum! Jag tog dock bort tomaterna eftersom jag tydligen inte tycker om tillagade tomater längre
Fisk med risotto. Gott!
Bär med pistageglass. Tydligen tycker jag inte om pistageglass... 
Sverige, Norge, Danmark och Finland på en och samma bild
Vi fick fois gras till förrätt, yum! Huvudrätten var grillat lamm och jag glömde fota! Orutinerat! Efterrätten var en dekonstruerad cheesecake som inte blev bra på bild på grund av fel kamerainställning
Efter middagen hängde vi på balkongen utanför baren och pratade och skrattade och drack och minglade och jag kunde inte låta bli att säga till den nya killen från Stockholm att han var så fin i sin silvriga kostym i krossad sammet. Och han var gullig och sa att jag var så fint matchad. Nästan som en gaykille med röda naglar som passade ihop med alla mina outfits... Det är så himla härligt när man umgås med människor som säger snälla saker, alltför ofta tycks det vara lättare att säga sånt som är negativt och dåligt och fult och jag förstår inte poängen med att göra någon ledsen när man kan göra någon glad? I alla fall stod jag där och hängde till klockan blev två och jag kände att det var dags att gå och lägga sig för att orka med sista dagen i Saint-Paul-de-Vence.
Bästa ekoavdelningen

Inga kommentarer: