tisdag, mars 19, 2019

Missflytet, helgen, mysteriet och stressen

Min man steg upp klockan fyra i morse för att åka till Stockholm, jag somnade om. Och vaknade tre timmar senare och kände stressen rusa genom kroppen. Trots att jag har tagit ledigt i två dagar och kan göra vad jag vill av min tid. Och det jag har planerat att göra är bada, göra en hårinpackning, färga ögonbrynen, kolla tv, gå ut med jyckarna, läsa. Och bli klar med Moderns fotobok som hon ju ska få när hon fyller år om mindre än två veckor. Det är där stressen börjar komma in... Jag har nämligen inte börjat än.

I alla fall så steg jag upp och gick ut med jyckarna, men tydligen var alla andra också ute med jyckar och Dylan är surare än vanligt på andra hundar, så jag fick vända och gå åt andra hållet hur många gånger som helst. Men det gick bra. Och när jag gick ut med Dixie hade alla gått in och hon var inte intresserad av att gå någon längre runda, trots att solen sken så att jag fick ha solglasögon. Och när vi kom in gjorde jag en totalt ofotovänlig frukost och sen satte jag igång dammsugaren och konstaterade för hundrade gången att den nog behövde åka in på service, men jag googlade och sen utförde jag en liten service själv och nu går han som en klocka och man kan se färgen på mattorna igen.
Dessa söta låg nära. De brukar aldrig ligga så nära
I lördags vaknade vi klockan sju och kom på att vi glömt sätta degen till frukostbullarna, så det var bara för min man att stiga upp och leta reda på ett annat snabbt recept. Som den latmask jag är, stannade jag kvar i sängen. På kvällen var vi bjudna till Ingrid och på förmiddagen åkte vi ut i Bokskogen för att få två trötta jyckar eftersom de skulle vara ensamma hemma. I Bokskogen var allt brunt och grått, precis som förväntat Det var en härlig promenad ändå såklart, men jag längtar efter att få promenera i en grön skog.
Den gula ser ut som en potatisbakelse Modern gjorde en gång

De snabba bullarna, inte så estetiska
Fil med blåbär
Tryffelsalami
I skogen var det färglöst
Hmm... Vart ska vi gå?
Dessa två - ivriga som få
Luktar på varenda sten
Jag såg ett löv!
Bråttom över bron
Syns knappt bland löven
The long and winding road
Träden hade strumpor
Vi såg en vitsippa! 
På vägen hem köpte vi lakrits
Och på kvällen skulle vi som sagt till Ingrid. Vi hade bestämt oss för att ta bussen så att min man också skulle få dricka vin till maten och vi var ute i ovanligt god tid och tog bussen till Centralen för att byta där. När vi var nästan framme vid Centralen kom jag på att jag nog glömt dra ut kontakten till locktången och fick lite panik. Min man trodde att jag nog dragit ut den, eftersom jag alltid gör det, men vi insåg efter en stunds dividerande fram och tillbaka att vi inte vågade chansa eftersom jyckarna var hemma. Så vi bestämde att jag skulle byta till bussen till Ingrid och min man skulle ta bussen tillbaka. Jag satte mig på bussen och åkte iväg och fick ett sms av min man där han kommit på att jag ju hade nycklarna. Så jag fick hoppa av på nästa hållplats och min man fick gå dit. Min man fick nycklarna, min nästa buss skulle gå om tjugo minuter, bussen hem för min man skulle gå om trettio minuter. Vi bestämde att min man skulle ta bussen till Centralen för att ta en taxi hem därifrån och sen köra till Ingrid. Det visade sig sen att jag hade kommit ihåg att dra ut kontakten, men hade han inte åkt hem och kollat, hade vi ju inte kunnat koppla av på hela kvällen. Och jag tog bussen och den stannade inte alls där jag trodde, så jag fick gå en ganska lång bit i regn och motvind. Tur att jag packade ner paraplyet!

Jag kom fram samtidigt som Katta och hennes kille och vi gick upp och Ingrid serverade gin och tonic och tilltugg som förrätt. Trevligt initiativ! En stund senare dök min man upp och även Becka med sin man. Vi fick köttgryta och Oscar IIs tårta, fast Ingrid kallade den något annat, och vi åt och pratade och hade det trevligt nästan hela tiden. Jag framkallade lite drama när jag blev arg för att mina åsikter förminskades, men jag kom över det och vi fortsatte att ha det trevligt och inte förrän klockan blev två åkte vi hem.
Förrätt och drinkvagn
Snurror och lax och sånt

En GT av många
Tårtan
I söndags steg min man upp först och lät mig sova medan han bakade frukostbullar. För kvällen innan kom vi ihåg degen. Jag sov dock inte när han stigit upp, utan roade mig med mina spel en stund. Vi åt frukost och tittade på Masterchef Australia och vi tvättade och vi städade ur matrummet. Äntligen! Det kändes som om det blev dubbelt så stort nu när alla mina fotoprojekt försvann. Det ska bli skönt när arbetsrummet blir klart så jag kan sitta där. Jag la på en ny duk och jag dammade och pratade med Syrran och min man spacklade. Sen lagade min man hel kyckling i ugn medan jag försökte ta bilder till alla grupper och jag börjar nästan ge upp det här med att fotografera snart... Eller nä, det kommer jag förstås inte att göra, men det här med att lägga upp det i grupper så att folk ser och inte bryr sig, det är faktiskt lite jobbigt. Även om jag borde vara van...
Estetiska (och goda) bullar
Frukosten är framdukad och lakritsen är nästan slut
Groddar är min nya besatthet

Dylan tog det lugnt
Denna lättjefulla bilden väntade jag på hela dan
Kyckling och potatis och rödbetor och groddar och gelé
Igår jobbade jag och fastade och var trött. Så trött att jag hela tiden gick runt och trodde att jag skulle somna och jag ansträngde mig till det yttersta att prata med folk normalt så de inte skulle se hur trött jag var. Och på lunchen gick jag ut och köpte duscholja och badpulver eftersom jag är så torr att man skulle kunna använda mig som sandpapper. Och när jag kom hem åt vi soppa och räkor och jag fotade och det blev inte bra, men vi såg Masterchef Australia och drack te och sen gick vi och la oss och löste korsord tills vi somnade.
Groddarna jag inte valde till macrogruppen
Saltet jag valde, men tänker att jag skulle valt groddarna i stället
Mysteriet då? Jo på jobbet hade jag en plastkruka med en ledsen gullranka. Observera hade. Igår upptäckte jag att den var borta och en av de andra krukorna stod på fel ställe. Jag fattade ingenting och frågade Angelica om hon visste vem som kidnappat min växt. Det visste hon inte. Jag frågade runt lite diskret men ingen visste något. Jag börjar misstänka att städerskan tyckte att jag vanskött min växt, men ska sätta upp en efterlysning på anslagstavlan på torsdag.

Och stressen? Jo jag har alldeles för mycket inbokat de närmsta två månaderna och det passar mig inte alls. Jag hatar att behöva passa tider och vara uppbokad, trivs allra bäst med att få ta dagen och veckan som den kommer. Nu fyller Modern snart år och jag har inte börjat på fotoboken än. Om drygt en vecka ska vi dit och samtidigt kommer Syrran och ska bo över och min man har inte målat klart där uppe än. Min man ska iväg och spåra med Dixie ett antal gånger och jag ska på släktträff i Ystad och Moster följer med mig tillbaka eftersom vi är partydjur båda två. Hennes ord, inte mina... Och sen ska jag till Rivieran. Det kanske inte låter så mycket för en vanlig människa, men för mig känns detta otroligt stressande. Även om det bara är trevliga saker jag har framför mig.

Kanske dags att börja på den där fotoboken då?

Inga kommentarer: