lördag, november 24, 2018

Himmel över Berlin

För en vecka sen hoppade Katta, Becka, Ingrid och jag på planet till Berlin. Jag hade haft ångest i flera veckor över flygturen, men försökte intala mig att den tar lika lång tid som det tar att åka till jobbet och det går ju relativt snabbt... Det blev en intensiv helg med tidiga morgnar, för mycket bröd och för lite riktig mat, långa promenader och massor av sevärdheter. Och en himla massa fotograferande såklart...

Jag tillbringade fredagkvällen med att bada och fixa håret och packa och försöka få ner alla krämer och allt smink i en literspåse. Och efter biffen och klyrran gick vi och la oss. Ovanligt tidigt för en fredagkväll och klockan stod på fem, men naturligtvis vaknade jag fyra och kunde inte somna om. Men fem steg jag upp, duschade och gjorde mig i ordning och sen körde vi till stationen där min man vinkade mig farväl. Och på Hyllie steg de andra på och på Kastrup steg vi av.
Vi började resan med frukost, en god bulle med ost och en lite för varm latte. 
Det gick bra att flyga. Jag var skiträdd, men klarade det. Och det tog faktiskt inte lång tid alls, jag hann knappt spela mer än en omgång Twenty innan det var dags att landa. Och när vi väl landat var allt glömt och vi uppsökte toaletten och bankomaten och tog sen en taxi till hotellet.
Gatan utanför hotellet såg tysk ut 
Så här fint var det  när vi kom in på hotellet
Rummen var inte klara, så vi checkade bara in och lämnade våra väskor och begav oss sen ut i Berlin.
Becka tog täten
Vi gick över floden Spree (antar jag att det är?)
Katta och jag hamnade sist på grund av allt fotograferande
Hösten hade kommit til Berlin också 
Det var så fint med husen som låg vid floden och det såg nästan ut som i Köpenhamn
Jag gick inte dit 
Sen hamnade jag allra, allra sist 
Vi gick till Alexanderplatz och där låg det röda rådhuset. Stort som attan var det!
Jag insåg att det tyska modet inte var något för mig... 
Stationen på Alexanderplatz var däremot väldigt fin. Tyckte jag som ju är en tåg- och stationsnörd.
När vi kom till Alexanderplatz var det hög tid att äta. Och det var inte mycket att välja på om man säger så. Till slut gick vi in på en restaurang som påminde om något man hittar på typ Mallorca. Där åt vi pizza som var helt okej. Och åt jättegoda oliver. Och drack vin. Och planerade ett par timmar framåt.
Oliverna var overkligt gröna och väldigt goda 
Pizzan
Bredvid Alexanderplatz låg Primark, så innan vi började utforska Berlin, utforskade vi Primark. Det gick rätt fort för min del. Men ibland har de himla bra hårgrejor, så jag plockade på mig gummisnodda och papiljotter och sen var jag nöjd. Och medan de andra tillbringade ytterligare lite tid på Primark, besökte jag affärerna runt om. Utan att hitta något som intresserade mig.
Papiljotter!
Fernsehturm Berlin låg alldeles vid Alexanderplatz, så det dök upp vart vi än vände oss. Högt var det och fint var det. Och jag skulle aldrig våga åka upp där!
De hade fina brunnslock i Berlin. Med Fernsehnturm på. Och Brandenburger Tor
Att åka U-Bahn kändes som att vara med i en film. Så himla fint och omodernt och romantiskt och välbevarat.
Själva tåget såg väldigt tyskt ut. 
Efter shoppingen tog vi U-bahn tillbaka till hotellet för att checka in på riktigt och lämna våra inköp och fräscha upp oss lite innan vi begav oss ut i Berlin igen för att åka lite turistbuss.
Spittelmarkt var vår station. Lika fin och romantisk som Alexanderplatz 
På hotellrummet passade vi på att ta lite selfies. Kanske mest jag... 
På väg ut igen passerade vi de här Stolpersteine, utplacerade över hela Berlin för att hedra offren som förintades av nazismen.  
Vi promenerade till Checkpoint Charlie för att ta turistbussen och på vägen dit såg vi den här mannen stå och balansera på en mur
Lite murrester   
Den här byggnaden fattade vi inte alls? Hur tänkte de? Varför lutar golvet så brant? Varför möts inte golven i hörnet? Är det en praktikant inblandad? Så många frågor!
Här gick muren
Vi hoppade på bussen och åkte säkert flera minuter innan en röst sa att klockan fem slutade bussen att gå. Då var bussen tio i fem. Det var vi inte riktigt beredda på. Så det var bara att hoppa av vid Alexanderplatz och tänka ut en ny plan. Den planen bestod av att vi tog U-bahn till KaDeWe.
Fernsehturm var fint när det var mörkt också. 
Här gick vi ner 
Men först tog jag ännu ett kort på tornet
En alldeles turkos station fick mig att bli lite svag i knäna 
KaDeWe var julfint. Eller det vet jag förstås inte, det kanske alltid är alldeles lila och upplyst?
Julskyltningen påminde mig om NKs. Om nu NK hade haft små konstiga gubbar i sin
De där små konstiga gubbarna verkade väldigt populära och fanns som julgransprydnader
Våra grannar hade en sån här nötknäppare när jag var liten. Jag blev lite sugen... 
KaDeWe var ungefär som NK med massor, massor att titta på. Intressantast var såklart julavdelningen och matavdelningen. Kanske inte i den ordningen... Vi tittade och tittade och jag förbannade att vi inte hade incheckning av vårt bagage, för det var väldigt mycket shopping som gick bort. Många spännande såser och röror som jag gärna tagit med mig hem...
Vi blev akut hungriga och åt var sin ostbricka och drack vin och pustade ut och njöt. Och sen fick vi nya krafter och orkade ett varv till på matavdelningen. 
Elefantgin hade passat fint hemma hos oss! 
Jag köpte något! En italiensk salami de inte säljer här hemma längre.  
Den här bänken hade jag velat ha! Undrar bara hur länge den hade fått vara ifred för hundarna???
KaDeWe stängde och vi åkte tillbaka till hotellet. Ingrid var trött och ville stanna på hotellet medan vi andra ville gå ut och kanske få oss en bit att äta. Så på hotellets inrådan åke vi till Potsdamer Platz och Sony Center.
På Potsdamer Platz pågick en julmarknad.  
Men vi gick till Sony Center som var en slags utomhus/inomhus köpcenterupplevelsegrej? Med cirkustak. Märkligt, men ändå en kul grej
Inomhus och utomhus och träd och det där cirkustaket 
Tyska ölunderlägg...  
Vi gick till ett ölställe och drack öl och jag var så jäkla törstig att jag typ svepte min halvliter med öl! Jag har nog aldrig druckit en öl så snabbt i hela mitt liv! Den var sjukt god faktiskt! Egentligen hade jag behövt äta, men klockan var för mycket för att äta något ordentligt och de hade inga smårätter på menyn. 
Vi hamnade alltså på ett ölställe, ganska otypiskt för oss måste jag säga... Men sjukt god öl! Det vattnas lite i munnen bara jag tänker på den! Ölen tog slut och vi bestämde oss för att åka tillbaka till hotellet för en drink och tunnelbanebiljetten från tidigare gällde fortfarande. Trodde vi när vi hoppade på tåget. När vi väl satt på tåget upptäckte jag att den gått ut för nästan en halvtimme sen. Då fick vi lite panik. Men det var bara två eller tre stationer och vi klarade oss. Puh! Vi satte oss i lobbyn på hotellet och drack gin och tonic och pratade relationer tills vi blev trötta och gick och la oss. Becka delade rum och säng med Ingrid medan jag delade rum och säng med Katta. Som tur var hade vi (Katta) bett om extra täcke så vi slapp åtminstone dela det. Men det gick bra att dela en 140-säng med Katta, jag sov oväntat bra, men det var väl på grund av den okristligt tidiga morgonen...
På hotellet drack vi gin och tonic
På söndagen vaknade jag och Katta innan sju och låg och lekte med våra devicer tills det var dags att stiga upp. Vi hoppade båda över att duscha eftersom väggen mellan duschen och sängen i princip var av frostat glas. I princip... Och sen mötte vi de andra över frukosten och gjorde upp en plan för dagen. Och den bestod av att vi skulle hoppa på turistbussen och åka runt och se lite sevärdheter. Så när vi var mätta och belåtna checkade vi ut och lämnade våra väskor på hotellet och begav oss ut på stan.
Jag ser förvånansvärt pigg ut ändå 
Ingrid tog U-bahn, jag fotade, Becka och Katta gick först och där till vänster är Fernsehturm igen 
Spree (antar jag igen)
Vi gick förbi ett konstverk 
Och under en bro såg vi en annan typ av konstverk.
Vi mötte upp Ingrid på Alexanderplatz och turistbussen skulle gå om tjugo minuter, jag tyckte det var för kallt för att stå och vänta så Katta, Becka och jag promenerade till Hackerscher Markt, medan Ingrid stod kvar och väntade på att bussen skulle komma och ta henne dit.
Jag och stationer alltså
Undersidan var inte dum den heller
Ingrid kom med bussen och tillsammans gick vi till nästa hållplats som skulle ta oss till Brandenburger Tor. Tyvärr kom inte bussen som den skulle, så Katta, Becka och jag tröttnade på att vänta och gick till nästa hållplats, Ingrid var envis och stannade kvar. En stund senare messade hon att just den hållplatsen var indragen på grund av vägarbete eller nåt, så hon tog en vanlig buss till turistbussens nästa hållplats och där möttes vi upp igen. Puh! Krångligt värre!
Vi beundrade Berlins domkyrka på avstånd 
Jag la mig ner och vilade en stund
Medan vi väntade på bussen kände vi oss lite spexiga
Jag tyckte det här broräcket var väldigt fint
Vi hoppade av vid Brandenburger Tor och jag såg det här läskiga ansiktet som ser ut att kunna vara med i en skräckfilm. Vet inte varför jag fotade det egentligen? Eller bloggar det???
Brandenburger Tor var mäktigt. Stort och gammalt och man riktigt kände historien stråla ut från pelarna. Och jag som alltid har varit väldigt ointresserad av historia och speciellt av andra världskriget, eftersom det verkar ha varit ett väldigt tråkigt krig (gud vad jag låter ytlig nu!) kände att jag ville veta mer. Om allt vi såg i Berlin. Om muren, om förintelsen, ja om allt. Och jag tänkte att sån skillnad det gjort om vi haft bättre historielärare när vi gick i skolan...
Stort och högt och ofattbart
Jag fick backa rätt bra långt för att få med åtminstone nästan hela
Sen kom vi till förintelsemonumentet. Som består av 2711 betongpelare, tillägnat alla judar (ca 6 miljoner, helt ofattbart!) som mördades under förintelsen. Det var väldigt speciellt. Och fint. Och jag önskar att jag läst på mer om Berlin och muren och förintelsen, innan jag åkte till Berlin.
2711 betongpelare
Många gångar
Mitt fina resesällskap
Och när vi begrundat historien en stund tittade vi på en kortege med den franske presidenten och sen hoppade vi på bussen igen. Och såg lite parlamentshus eller nåt och sen gick vi av på Berlin Hauptbahnhof för att hitta något att äta. Det var inte det lättaste, men jag fastnade till slut för en bakad potatis med kräftstjärtar. Och ett glas vin. Och när vi ätit skulle vi ta bussen vidare, men bussen kom inte. Och vi blev argare och argare och Becka skällde på en man som tillhörde bussbolaget och jag stod en bit bort och glodde skitt. Och efter vad som kändes en evighet, kom äntligen bussen.
En bakad potatis och en enorm hög med stekta kräftstjärtar
Becka och jag ville gärna gå av och titta på murresterna, så det gjorde vi medan de andra åkte till nästa hållplats. Och återigen önskade jag att jag visste mer om Öst- och Västberlin och muren och allt det där. Vi gick omkring och tittade på murrester och kände historiens vinddrag i tjugo minuter tills vi hoppade på bussen som skulle ta oss vidare.
Murinnanmäte
Mer mur
Och ännu mer mur 
Det här huset var byggt precis där muren stått. Lite läskigt ställe att bo på tyckte jag... 
Vi åkte buss genom forna Östberlin och åkte förbi Universal GmbH, dit jag skickat ett antal fakturor genom åren, förbi East Side Gallery, en kilometer mur fylld av grafitti och jag hade väl egentligen velat gå av och titta på riktigt, känna på den del där bilder från The Wall var målade, men det regnade, vi var trötta, vi skulle snart ta flyget hem, förbi judiska muséet och nästan förbi vårt hotell och precis där charmade Ingrid chauffören så vi fick hoppa av, trots att bussen inte skulle stanna där alls... Vi gick till hotellet, hämtade ut våra grejor, satte oss i lobbyn och drack lite vin och sen tog vi en taxi till flygplatsen.

På flygplatsen pep det när jag gick genom säkerhetskontrollen, så den kvinnliga vakten, eller vad hon nu var, kände på min BH i en evighet, samma BH jag hade på mig när jag gick genom säkerhetskontrollen på Kastrup utan att pipa. Och medan jag stod där och blev klämd på, såg jag hur tråget med min handväska fick åka genom röntgen igen, vilket kändes lite sådär... Jag vill gärna ha koll på mina grejor... Också samtidigt gjorde Becka mig uppmärksam på att en annan vakt var på väg att öppna min resväska. Som tur var, väntade han tills jag var kollad, så jag kunde vara med, men det kändes inte speciellt trevligt att ha en främmande man som rotade genom min smutstvätt. För det var i stort sett det enda jag hade i väskan. Förutom hårgrejorna jag köpte på Primark. Och salamin. Som han som tur var inte hittade, för hade han pillat på den hade jag fått ge den till jyckarna när jag kom hem. Och det är precis för att slippa sånt här som jag checkar in min väska när jag flyger...

Vi kom igenom säkerhetskontrollen till slut och försökte sen hitta något att äta, vilket var helt omöjligt, för i Tyskland äter man tydligen bara bröd eller korv och jag vill ha riktig mat. Och det slutade såklart med att jag fick äta en tråkig baguette som jag sköljde ner med vin. Och sen gick vi på planet och jag var nervös och trött och uppstressad, men man kunde köpa vin och chips på planet, så det gjorde Becka och jag. Och vi hann knappt dricka upp vinet förrän vi var på ner för landning, men den där landningen kändes som om den höll på i en evighet, vilket den såklart inte gjorde. Och på väg till tåget köpte jag två flaskor vin och på Centralen kom min man och hämtade mig. Och jag var väl hemma vid tio och hann prata med Syrran i telefon på vägen hem och slängde mig sen in i duschen medan min man stekte en bit oxfilé eftersom jag behövde äta lite riktig mat.

Inga kommentarer: