torsdag, februari 22, 2018

Jag blev frisk, jag gick på Grammisgalan och jag blev sjuk igen

En fredag för nästan tre veckor sen jobbade jag hemifrån ett par timmar och tog sen fredagsbadet. Till middag hade vi ost och charkisar och Grey's.
Mmm.... Gott!
En lördag för nästan tre veckor sen bestämde jag mig för att det fick vara slut med influensan. Så efter frukost åkte min man och jag ner på stan för att kolla i affärer. Och shoppa. Jag köpte till slut en ny handväska. Och ett nytt rött läppstift från MAC, eftersom man ju inte kan ha för många röda läppstift... Sen var jag helt slut och vi stannade och fikade på var sin semla innan vi åkte till Emporia där jag köpte ett par nya skor och jag tror jag hade feber vid det laget. Men skorna är fina och sköna och jag är nöjd. Sen fick vi åka hem och jag fick vila.

En måndag för drygt två veckor sen var jag tillbaks på jobbet igen. Dylan hängde med mig och jag kom nästan ihåg vad jag jobbar med. Och efter jobbet gick vi till Villervalla för att köpa present till Systersonen.

En tisdag för drygt två veckor sen låtsades min man och jag att det var fredag eftersom jag skulle åka till Stockholm dagen efter. Jag hann även med att jobba, göra nya naglar, köpa förtugg på väg till bussen och packa inför resan.

En onsdag för nästan två veckor sen tog jag tåget till Stockholm. Min man vinkade av mig och vi avgick i tid. Jag jobbade och lyssnade på musik. Vi var i tid hela vägen till Södertälje, sen blev vi 100 minuter sena till Stockholm. Trist för mig som tänkt göra lite shopping på väg till Syrran, men i stället möttes vi på tunnelbanan till henne och hade sällskap. Det var kul att se henne och kidsen igen och vi åt Club Sandwich och drack vin och spelade spel och gick och la oss.

En torsdag för nästan två veckor sen var det dags för årets Grammisgala och jag skulle dit. Jag började dagen med att äta frukost med Syrran och kidsen och vinkade sen farväl när de gick till jobb och dagis. Jag hade tänkt göra mig i ordning och åka in till stan för att shoppa lite innan jag skulle träffa Katta. Men jag var seg. Jätteseg. Så när jag satt på tåget in till stan messade Katta att hon var på Hötorget, så jag stack dit och vi lunchade innan vi gick och checkade in mig på hotellet. Och sen gjorde vi oss vackra och när vi var så vackra vi kunde bli, gick vi till Stockholmskontoret för att möta upp de andra.
På Stockholmskontoret har de palmer i köket
Ett piano har de också. Jag vill också ha ett piano!
En vinylspelare! Jag vill också ha!

Vi tog en taxi till Grand Hôtel, Katta glömde sin telefon på kontoret och fick åka tillbaka, vi andra gick in och hängde av oss och blev serverade champagne. Och sen stod vi där och drack champagne och tittade på alla som gick förbi och Mr T känner typ alla. Eller åtminstone vet vem de är... Och en man välte ut mitt champagneglas och erbjöd mig sitt glas. Och efteråt fick jag reda på att han skickar mig avräkningar varje månad och jag skickar honom fakturor varje månad... Katta kom, vi minglade vidare, tittade på kändisar och ickekändisar som gick förbi och sen var det dags att ta plats i Vinterträdgården där prisutdelningen höll rum.
Att komma in på Grand kändes som att komma in i ett slott
Vi var bland de första
Champagne!!!
Den här lampan var ungefär lika stor som vårt vardagsrum. Typ...
Detta rummet var helt fantastiskt!
Tapeten inne på toaletten

Priser delades ut, artister uppträdde och två timmar senare var det dags för buffé och efterfest. Buffén var väl inte jättemycket att hänga i julgranen, men Katta och jag lyckades lokalisera godbitarna och höll oss till dem. Godbitarna bestod bland annat av en minitaco som smakade jättemycket ingefära, ett salladsblad med kyckling och parmesan, ett salladsblad med svamp och något annat. Och... det bästa av allt: stuvade makaroner med tryffel. Så. Jäkla. Gott! Och lite här och där stod fat med miniminipajer med typ råkräm och blåbär. Sjukt goda! Vi minglade runt i korridorer och rum och vi drack vin och vi drack latte på havremjölk och pratade och fotade och vid halv elva var vi ganska möra och tog en taxi med Mr T tillbaka till hotellet. Och när man lämnade galan fick man en goodie bag! Jag kände mig nästan som en riktig bloggare.
Dags för prisutdelning
Förnödenheter så man skulle klara sig genom hela prisutdelningen
Dessa lampor alltså! Väggarna! Taket!
Havremjölkslatten var da shit!
Fina festliga kollegor
Svårt att fota på efterfesten i alla korridorer och rum eftersom fullt med folk, men taket och lamporna var också fina
Man blev liksom helt blown away
Katta spelade flipper
Oatly sponsrade
Fullt med folk på efterfesten
Blomsteruppsättningen!
Ett spöke i ett hörn
En installation av Red Bull?
Katta och jag satt i en säng och vilade
Goodiebagen! Som numera går under namnet sjukdomsbagen eftersom jag har haft alla mina mediciner där när jag gått till jobbet

När jag kom upp på hotellrummet ringde jag min man och berättade om kvällen och sen funderade jag på om jag skulle ta en treo eller inte eftersom jag hade en galen huvudvärk och haft det hela kvällen. Jag gjorde det inte. Jag öppnade fönstret en stund och satt sen och spelade spel tills jag kände att det skulle kunna gå att somna.

En fredag för nästan två veckor sen vaknade jag på ett hotellrum i Stockholm klockan 4,40 med ännu värre huvudvärk än kvällen innan och gick upp och rotade fram en ibumetin och drack lite vatten och spelade lite spel och lyckades inte somna om. Så vid sex gick jag upp och duschade och gjorde mig i ordning och sen messade jag Katta och frågade om hon skulle äta frukost och det skulle hon. Så vi åt frukost tillsammans. Inte världens roligaste hotellfrukost, men baconet var perfekt stekt och äggröran var inte dum. Katta rusade till flyget och Mr T kom och gjorde mig sällskap en stund.
Frukosten

Efter frukosten gick jag upp på rummet och packade det sista innan jag checkade ut och begav mig. Planen var att hitta ett Espresso House där jag kunde ta mig en latte och lösa lite korsord. Det första jag stötte på var fullt och hade världens längsta kö och det orkade jag inte med, så jag gick vidare. Och hittade världens minsta EH i stället. Där satt jag och åt en chokladboll innan jag gick till Hemköp för att handla kvällens middag.

Jag köpte mat och vin och presenter till kidsen och min man och tog tunnelbanan hem till Syrran där jag satte mig att jobba ett par timmar. Och när jag inte orkade jobba längre dukade jag fram snacks och ost och salami och vin och en liten stund senare kom Syrran och kidsen hem och vi hade lite fredagsmys och kidsen fick sina presenter och Systersonen blev väldigt glad för sina Blabblare. Och vi pratade och lyssnade på musik och Syrran lagade mat och vi åt och gick och la oss ganska tidigt eftersom alla var helt slut.
Systersonen och hans Blabblare. G-Mix

En tidigt lördagmorgon för nästan två veckor sen vaknade jag hos Syrran av att Mohammed tuggade på sladden till min laddare. För att han inte skulle tugga av den helt gick jag upp och gav honom mat och passade då på att trampa i kattkräket han lämnat på mattan. Så jag torkade kräk och insåg att det inte var lönt att somna om, i stället roade jag mig med alla mina spel tills resten av gänget vaknade. Och vi åt frukost och skulle åkt till Skansen, men det var kallt och Systerdottern ville inte vara ute i onödan. Så vi gick och handlade mat och lördagsgodis och sen åkte Syrran och Systerdottern pulka medan Systersonen sov i vagnen och jag fotade.
Systersonen vägrade le när jag fotade
På väg till pulkabacken
Skulle vara kul att komma till Stockholm när det inte är snö och vinter...
Lite taktiksnack innan åket
Det gick undan!
Syrran åkte också
Tydligen jobbigt att åka pulka

När vi kom hem skulle Systerdottern och jag se The Beauty and the Beast, men jag somnade... Och när jag vaknade började Syrran på kvällens middag och saknade grädde, så Systerdottern och jag gick och handlade. Och hon bröt ihop eftersom jag inte gillade att hon sprang i förväg. Men hon ryckte upp sig när vi stannade och tittade på alla fina lampor i lampaffären. Hon har ett jäkla humör den lilla, men tur att hon är lätt att få på gott humör igen! Sen fick jag låtsas att jag inte hittade hem till dem i mörkret så hon var tvungen att gå med migi stället för att springa i förväg. Det funkade.

Vi åt Bookmaker Toast som inte var jättegod på grund av seg och tråkig oxfilé. Och drack vin. Sen kollade vi på rockvideos på youtube eftersom Systerdottern hävdar att hon gillar rock 'n roll. Hon headbangade så hon fick ont i nacken och Syrran och jag såg Heartworn Highways och drack Bailey's och jag dreglade över David Allan Coes heta uppbenbarelse...
Fin men inte så god bookmaker...
Bailey's
Townes Van Zandt i Heartworn Highways
Den lilla headbangaren

En söndag för nästan två veckor sen vaknade jag hos Syrran med en förfärlig smärta i halsen. Ignorerade och steg upp och åt frukost och packade väskan och gjorde mig i ordning för hemfärd. Planen var att jag skulle göra ett besök på Åhléns innan jag hoppade på tåget till Malmö, men när jag närmade mig Stockholm Central, kände jag febern komma. Så jag köpte något att äta och länsade apoteket på halstabletter och näsdukar och satte mig sen och stirrade rakt fram tills det var dags att borda tåget. Väl på tåget somnade jag meddetsamma och vaknade i Södertälje lagom till biljetterna skulle visas. Sen tog jag en treo och slumrade någon timme till. Och när jag vaknade kände jag mig lite bättre och åt min lunch och sen såg jag Bron och lyssnade på musik tills det var dags att gå av i Malmö.

Min man mötte mig och det var så skönt att se honom igen. Fem dagar hade vi varit ifrån varandra och det är ju alldeles för länge! När vi kom hem tog jag ett bad medan min man lagade middag. Och sen hade jag feber igen och fick ta en treo innan jag ens kunde tänka på att äta något.

En måndag för drygt en vecka sen sov jag till sju och bestämde mig för att jag var för sjuk för att gå och jobba. Däremot jobbade jag hemifrån ett par timmar. Tills jag blev trött och fick vila och ta en tablett mot febern.

En tisdag för drygt en vecka sen vaknade jag och var fortfarande sjuk. Och orkade bara jobba hemifrån ett par timmar innan jag däckade i soffan med feber och Big Family Cooking Showdown . När min man slutat jobba för dagen körde vi till Pildammsparken för att gå en sväng med jyckarna och jag orkade inte gå många meter innan jag blev trött och gråtfärdig. Vi åkte inom Ica och medan min man handlade, satt jag i bilen och såg The Disapperance.

En Alla Hjärtans Dag för en vecka sen vaknade jag med feber och hade varken smak- eller luktsinnet kvar. Vi gav varandra presenter och medan min man lagade ägg benedict, somnade jag om. Äggen var säkert jättegoda, jag smakade ingenting. Min man lovade att laga dem igen när smaken är tillbaka. Jag kände mig jättesjuk med feber och hosta och ögoninflammation och ont i öronen och ont i halsen och igentäppta bihålor och låg mest i soffan och tittade på Supernatural. Framåt eftermiddagen åkte vi en sväng med bilen eftersom vi ju inte brukar sitta inne och glo när det är alla hjärtans dag. Den kalla luften gav mig en hostattack som nästan fick mig att kräkas. Som tur var gjorde jag inte det och vi kunde åka vår lilla sväng. Och när vi kom hem fikade vi på semlor. Till middag lagade min man flamberad oxfilé med grönpepparsås och jag kände inte smaken. Vi skulle se vår traditionella alla hjärtans dag film, Can't Buy Me Love, men inga tekniska apparater ville samarbeta och jag var för sjuk för att envisas, så det blev Dirty Dancing. Ett helt okej substitut.
Åh, så fin! Och åh, så synd att jag inte kände smaken!
Jag fick världens finaste bukett!
Världens I tell you!
Vaxblommor är himla söta, undrar om man kan ha dem i trädgården?
Semmellunchen
Efter semlan fortsatte jag att ligga i soffan och beundra min bukett
Åh! Rosa och fin!
En nejlika som ser ut som en pion
Pilgrimsmusslor till förrätt och jag kände bara smaken av balsamicon. Men jag kände konsistensen av musslorna och njöt av den
Flamberad oxfilé med grönpepparsås

En torsdag för en vecka sen vaknade jag alldeles outsövd och kände mig om möjligt ännu sjukare och meddelade jobbet att jag inte skulle komma in på hela veckan. Min man hade också blivit sjuk och vi hostade och snöt oss ikapp. Han jobbade, jag såg Supernatural.

En fredag för en vecka sen fick jag en akuttid på vårdcentralen. De tittade i halsen, tog halsprov, tog blodprov och tog tempen och jag som trodde jag var feberfri just den dagen, hade visst 38,2. Halsprovet visade inget, men blodprovet visade att jag var väldigt inflammerad och läkaren konstaterade bakteriell bronkit, så jag fick utskrivet penicillin. Resten av dagen kände jag mig väldigt ynklig och tröstbeställde nya sängkläder. Vi åt biff och aioli till middag och sen såg vi Grey's.

En lördag för en vecka sen vaknade jag åter igen alldeles outsövd eftersom jag sover sjukt dåligt nu när jag är sjuk. Jag drar mig för att gå och lägga mig eftersom jag vet att halsen kommer att värka, jag vet att bihålorna kommer att vara täppta, jag vet att jag kommer att hosta, jag vet att min man kommer att både hosta och snarka. Och jag vet att jag kommer att vakna varannan timme och vara vaken ungefär en timme och snyta mig, ta nässpray, hosta, drick vatten, ta en halstablett eller tre. Jag tillbringade dagen med Supernatural och till middag åt vi kyckling och kvällens film var Man Up.

En söndag för en vecka sen tillbringades nästan exakt som lördagen. Jag hostade, snöt mig, hade ont i halsen och problem med bihålorna. Och badade. Och så oroade jag mig för hur jag skulle lyckas ta mig till jobbet följande dag.

En måndag för tre dagar sen vaknade jag utan att vara frisk. Men trots sömnbrist pallrade jag mig upp, såg mig spegeln, konstaterade att jag var allt annat än snygg och bad sen min man köra mig till jobbet. Det var kul att vara tillbaka, men jag orkade inte längre än till två. Sen var jag helt trött i huvudet och min man fick hämta mig. Jag somnade till i bilen på vägen hem.

En tisdag för två dagar sen vaknade jag igen utan att vara frisk. Och körde samma procedur som morgonen innan. Jag la ner mer krut på att rensa skallen från snor och slem än att försöka göra mig respektabel, eftersom jag insåg att det ändå inte skulle gå. Min man körde mig till och från jobbet och jag kämpade på till halv tre och somnade åter i bilen när vi åkte hem. Vi åt lammfilé och aioli till middag, men jag hade så ont i halsen så det var en plåga att äta och jag ville mest gråta. När vi gick och la oss var det värre än någonsin. Min man snarkade extra ljudligt och jag kunde inte somna. Dels på grund av hans snarkande, dels på grund av bihålorna och halsen. Så jag satt och lyssnade på musik och spelade Candy Crush tills min man vaknade av en hostattack. Då googlade jag fram att te med honung är slemlösande, så klockan tolv satt vi i sängen och drack var sin kopp te och småpratade. Ganska trevligt om man tänker bort omständigheterna.

En onsdag som var igår upprepades måndagens och tisdagens sysslor och bestyr. Men jag slog på stort och jobbade till halv fyra och när min man kom och hämtade mig åkte vi till Coop och jag passade på att köpa mig en liten osthyvel på Cervera och sukta över kuddar på Hemtex. Och när vi slutligen kom hem var jag helt utslagen och bälgade i mig två koppar te med honung. Allt för att försöka lösa upp det som gömmer sig i bihålorna. Vi åt tacos till middag och det gjorde för ont att äta, men jag kämpade på. Vi drack te i sängen igen och min man somnade och jag lyssnade på musik.

En torsdag som idag mår jag nog inte ett dugg bättre, men gick till jobbet och jobbade till fyra eftersom jag deadline idag. Framåt eftermiddagen var jag så trött att jag höll på att somna vid skrivbordet, men tog mig i kragen och kämpade på.

Nu har jag alltså varit sjuk i nästan två veckor. Och jag tror fan inte jag varit såhär sjuk någonsin. Jag sover inte om nätterna, jag drar mig för att gå och lägga mig eftersom jag vet hur natten kommer att bli. Jag har försökt att sova med huvudet högt men då får jag huvudvärk. Vi har nu börjat med att ha ett värmeelement i sovrummet för att få behaglig temperatur så vi inte hostar. Det hjälper något. Jag lever på penicillin, slemlösande tabletter, ibumetin, treo, alvedon, te med honung, läkerol och vatten. Jag kommer inte ens ihåg hur det känns att känna smaker eller lukter. Ibland när jag rensat bihålorna rejält, kan jag känna en flyktig doft, men sen är det borta. Jag kommer inte ihåg hur det är att höra ordentligt eftersom öronen har lock mer eller mindre hela tiden. Den här veckan på jobbet har jag oroat mig över att jag kanske spelat musik lite för högt. Jag kommer inte ihåg hur det är att inte ha ont i halsen. Eller sova en hel natt! Det kan väl inte hålla på för evigt? Någon gång måste det ju släppa? Väl...???

Inga kommentarer: