måndag, januari 15, 2018

En vecka i januari

Denna veckan har jag sovit dåligt och varit så utmattad och jag har varit ineffektiv på jobbet och inte fått gjort i närheten av allt jag önskat. Dessutom har jag haft ondare än vanligt i nacke och axlar och det höjer ju inte effektiviteten direkt. Och jag är trött. Sa jag att jag är trött? Så jäkla trött att det känns som en plåga att stiga upp och det enda jag fantiserar om är att få sova ut.

I tisdags var min man med Dixie på djursjukhuset för att kolla så att hennes hudinfektion på magen hade läkt så att vi kunde lämna in henne för kastering på torsdagen som planerat. Det hade den som tur var! Hon hade ju börjat visa vissa tecken på att löp var på gång och jag var rädd att Dylan och jag skulle få bo en månad på kontoret...

I onsdags beställde jag tågbiljetter till Stockholm i februari när jag ska gå på Grammisgalan. Börjar bli på riktigt nu... Får nog börja planera stassen. Och skorna! Jag beställde en kappa också. Hoppas den hinner komma och hoppas den är snygg och passar. Så trött på att gå runt i min fula grå kappa jag köpte för ett antal år sen bara för att inte frysa ihjäl...

I torsdags lämnade min man Dixie på djursjukhuset innan åtta, så jag fick klara mig själv på morgonen och det gick väl bra. Förutom att jag inte kom ihåg att jag låst dörren trots att jag plötsligt upptäckte att jag gick med husnycklarna i handen. Och när jag kom till Malmö fick jag för mig att jag glömt dra ut sladden till plattången och fick panik. Men kom ihåg att jag lagt mascaran mellan plattorna och det hade jag ju inte gjort om den varit på.

Lunchen tillbringade vi på Atmosfär med banken, Katta, Mr T och jag. Jag åt kolja som var otroligt god. Tänker mig att jag ska bli bättre på att äta fisk ute. Efter lunchen var det möte på bankkontoret och efter mötet gick jag vidare till nästa bank för att hämta Dylan som tillbringat förmiddagen med min man.

Dylan och jag jobbade till halv sex, eftersom min man åkte och hämtade Dixie på djursjukhuset och lämnade henne hemma för att kunna hämta mig och Dylan, men Dixie var stressad och flåsig och ville inte att min man skulle lämna henne så han blev sen. Men halv sex hämtade han oss som sagt och vi åkte till Ica för att handla ost och charkuterier. Och när vi kom hem blev Dixie jätteglad. Och eftersom Dylan inte gillade att Dixie gick på honom hela tiden med tratten, tog vi av den och det var hon väldigt nöjd med. Och sen sov hon som en gris bakom oss i soffan medan vi hade någon slags date night med ost och charkisar. Och min man tillbringade natten på en madrass i köket eftersom hon ju inte kunde ha tratt och hon inte får slicka på magen. Och egentligen ska ha tratten en till två veckor...
Min nya bästa kompis; tigercitronen. Sjukt god att ha i ett glas bubbelvatten!
Jag sörjer sjukt mycket att min favoritsalami Spinata Calabra inte finns längre. Provar salami till höger och vänster, men ingen kan mäta sig... 
Vi tröstade mig med lite tryffelpecorino...
... och lite tomme de chèvre
Den här salamin är också god, men är lite sällsynt i delikatessdiskarna
Vi provade tryffeltaleggio också. Den var mycket fin, men en precis lagom hint av tryffel
Och så den där tigercitronen i ett glasbubbelvatten
I fredags messade jag upp min man vid halv sex för att höra hur de sovit. Jyckarna hade visst sovit bättre än min man som skaffat sig huvudvärk av att ligga på en madrass. Så han tog en treo och jag låg och drog mig till klockan blev sju och jag gick ner och jobbade drygt en timme medan jag åt lite frukost och sen fick jag bråttom eftersom jag hade en klipptid.

Jag tyckte det var ovanligt obekvämt hos frisören och hade ont som attan i axeln och nacken och det kändes som om jag bara satt och skruvade på mig. Men han slingade på och sen klippte han loss. Det känns som om jag har kort hår nu. Fast det är lika långt som innan, men han klippte upp det en hel del eftersom mitt hår egentligen är för tjockt för att ha det så kort. Men nu är det bra tror jag. Nöjd var jag när jag gick därifrån i alla fall.

När jag kom hem åt jag en sen lunch och väntade på att min man skulle jobba klart och sen åkte vi för att hämta ut paket på posten. Jag hade nämligen beställt ett par kjolar på Ellos. Men när jag kom hem och öppnade visade det sig att den ena kjolen var en tröja. Så den måste jag skicka tillbaka. Blir så trött av sånt! Och när vi kom hem gjorde jag granola och min man fröknäcke.
Vi köpte en fredagsbukett
Älskar tulpansäsongen!
Jag gjorde granola! Jag som alltid varit så rädd att det skulle vara jättekomplicerat. Det var det inte! Kommer lätt att göra igen!
Vi åt biff och klyrror och aioli och såg två nya avsnitt X-Files och sen bestämde vi att lättast för alla var om Dixie tillbringade natten i sängen hos oss. Alla får sova och vi skulle ha koll på Dixie och märka om hon slickade på såret.

Och så blev det. Dixie sov hos oss och Dylan sov själv i köket, vilket han inte verkade ha något emot.  Och det var inte speciellt oskönt att ha Dixie i sängen heller. Det var ju inte världens bästa sömn, men jag sover ju dåligt mest hela tiden ändå... Min man var snäll och steg upp och gick ut med hundarna vid halv åtta och jag låg kvar i sängen en stund.

Och sen dukade jag fram frukosten och bad min man pochera ägg och göra latte. Och det blev en himla fin frukost med chiapudding gjord på kokosgrädde och mandelmjölk och med lite smak av kardemumma och vaniljpulver. Och toppingen bestod av krämigt jordnötssmör och varma hallon och färska hallon och turkisk yoghurt och min egengjorda granola. Och jag bredde fröknäcke med getost och avocado och lla på de pocherade äggen. Och det var så gott att äta något annat än ägg och bacon. Och jag måste ju faktiskt tillskriva Elsa Billgren den fantastiska frukosten, eftersom det var hos henne jag fick min inspiration.
Ägg ser inte så himla härliga ut när de pocheras
Åh, vad jag älskar att äta frukost!
Och chiapudding med kardemumma var verkligen en hit!
Dylan lyste upp så i stearinljusets sken, att bakgrunden nästan ser svartvit ut
Klart grabben ska få sitt morgonkaffe
Vi åt frukost en evighet och sen skulle jag städa och plocka undan och dammsuga, men jag fick så ont i huvudet att jag la mig i soffan och tog en treo medan min man var och handlade och sen fick jag spänningshuvudvärk som gick ut i armen och mådde bara illa i hela kroppen och orkade inte göra något alls mer än ligga i soffan och se klart Den döende detektiven. Och framåt eftermiddagen hade jag fortfarande ont och la mig i badet och lyssnade på en bok och när jag steg upp kändes det pyttelite bättre.

Vi åt räkor till middag och såg The Happening och Beck och gick och la oss tillsammans med Dixie igen. Och hon kurade ihop sig till en liten kanelsnäcka vid min mage.
Räkor ser inte så himla härliga ut på bild...
Det blev söndag morgon och vi steg upp strax efter sju och gick ut med jyckarna och när vi kom hem dukade jag fram söndagsfrukosten. Fast den här gången kokte jag äggen istället för att pochera dem.
Just nu är jag lite besatt av blodapelsiner
Och de här glasen är perfekta till ett glas juice
Kokta ägg funkade också
Efter frukosten planerade vi veckans middagar och skrev en inköpslista och bestämde att jag skulle beställa maten på nätet för att spara lite tid och min man tog med Dylan till stranden så han skulle få bli av med lite spring i benen. Dylan alltså. Och jag försökte alltså beställa mat på nätet. Eftersom vi har Coopkort där vi sätter in pengar, beställde jag från Coop. Eller försökte betställa... Det gick inte bra alls. När jag fyllt kundvagnen och skulle betala min man sa sidan att min kundvagn var tom. Det såg jag att den inte var, så jag backade och försökte igen. Den var fortfarande tom. Så jag började om. Och innan jag gick till betalning tänkte jag att jag skulle vara lite smart och sparade kundvagnen. Den var tom ändå. Så jag blev arg och irriterad och fick ur mig diverse könsord innan jag bestämde mig för att beställa maten från mat.se istället. Det gick mycket bättre. Jag kunde till och med betala mina varor och boka leverans.

Och när maten äntligen var beställd skulle jag ju städa, plocka undan och dammsuga. Men det blev inte riktigt så. Istället satte vi igång att rensa i kökslådorna och kastade och omorganiserade och kastade lite till. Lådorna var fulla av konserver som gått ut för flera år sen och jag hittade till och med en öppnad förpackning med mandelmassa, som gått ut för två år sen... Och tydligen hade vi, som i stort sett aldrig äter socker, en låda full med alla olika sorters socker som går att få tag i. Det har vi inte längre.

När vi rensat klart för den här gången, satte min man igång med boeuf bourguignon och jag satte igång att blogga. Sen fick jag så ont i nacken och axlarna att jag fick ge upp. Men innan jag hann ge upp kom Dylan och ville vara med mig. Och satte sig på golvet, tittade på mig och gav upp ett skall. Jag reagerade väl inte som han tänkt sig, så han la sig ner och började typ låta som ett litet lejon och sen skälla igen. Så jag misstänkte att han ville något och tog med honom ut på en liten promenad och mycket riktigt var han väldigt, väldigt kissnödig. Väldigt handlingskraftigt av honom att säga till mig på det där viset. Men vi undrar varför han inte sa till min man som stod i köket, där Dylan befann sig från början...? Och vi tillbringade kvällen med Criminal Minds och natten med Dixie. Och jag börjar bli rätt trött på att ha en hund i sängen. Jag längtar efter att få krypa in hos min man. Men i natt ska vi nog chansa på att ha henne i köket.
Böff - det är fina grejor det!
Vi hade gratinerat blomkålsmos till. Inte dumt alls!
Idag har jag varit på jobbet och jag var så trött att jag trodde att jag skulle somna. Det gjorde jag inte. Jag jobbade på, om än ganska långsamt. Och på väg till bussen gick jag inom Systembolaget och köpte en flaska champagne till på onsdag då min man och jag ska fira att vi varit tillsammans i 10 000 dagar. Men nu blir det grönkålspaj och en Beckfilm.

2 kommentarer:

Anna sa...

Men, är du förvirrad? Det är januari! pok

åsa sa...

Hahaha Ja det är jag nog! Helt övertygad om att det är februari alltså! :D