torsdag, november 30, 2017

Sista torsdagen i november

Efter att jag skrev föregående inlägg om hen som skjuter sig själv i foten, hade jag kanske den märkligaste och sjukaste drömmen ever... Jag drömde att Katta och jag skulle fira nyår med Mr T och Lewis från Danmarkskontoret och Mr T och Lewis hade varit ute och jagat tillsammans och Mr T hade råkat skjuta Lewis i foten. Och Lewis hade inte åkt till sjukhuset för att binda om foten, så den läckte sårvätska överallt i min soffa. Väldigt konstig och framförallt bildlig dröm...

Min man kom i alla fall hem från Stockholm på tisdagskvällen, om än väldigt sent, jyckarna och jag hade redan gått och lagt oss.

På onsdagen jobbade min man hemma och jag jobbade på jobbet. Och hade ont i huvudet. Och på väg till bussen letade jag efter en kaffekalender till min man. Och eftersom ingen av oss hade ätit något ordentligt på flera, flera dagar, lyxade vi till det med biff och aioli och sötpotatispommes. Och vin!
På torsdagen vaknade jag med migrän och försökte verkligen uppbåda kraft att ta mig ur sängen för att åka till jobbet, men det gick inte. Jag gav upp och stannade hemma med jyckarna medan min man åkte in till jobbet. Jag låg i soffan och lyssnade på julmusik. Och beställde en romkalender till min man. Som kompensation för att jag inte hittade någon kaffekalender... Jag tog torsdagsbadet medan jag väntade på att min man skulle komma hem och när han väl kom hem, åt vi jättegoda kycklingfajitas.

I fredags var det Black Friday och min man hade semester och jag masade mig till jobbet. Fortfarande med huvudvärk, men inte alls lika illa. Vi var inte många på kontoret så jag fick gjort massor. Bland annat gick jag ut och köpte en ljusslinga till balkongen. Inte med något Black Friday pris. Jag beställde en taklampa till vardagsrummet också. På den sparade jag 500 kronor. Jag jobbade till tre, köpte finvin på väg till bussen och när jag kom hem tände vi ljus och åt förtugg och lagade biff och kollade tv och jag råkade shoppa loss på Åhléns med rabatter och grejor och väntar nu ivrigt på nya serum.
I lördags fick jag ha sovmorgon medan min man gick ut med jyckarna. Sovmorgonen tillbringade jag med att spela spel och lösa korsord. Bästa sättet att börja dagen! Jag tillbringade resten av dagen med att sätta upp ljusslingor på balkongen och i köksskåpet och i cedern och jag städade och dammade och dammsög och fixade och pratade med Syrran i telefon. Vi åt lax med vitvinssås till middag och såg Office Christmas Party.
I söndags åkte vi till Svågertorp där vi besökte Granngården, ArkenZoo och Ilva. På Ilva fikade vi och sen blev jag besviken på deras julavdelning som var i det närmaste obefintlig. Oc sen åkte vi till Kungsparken där jag gick med jyckarna och min man raidade. Och när vi var klara åkte vi till Lindex för att lämna tillbaka en klänning. När vi kom hem var klockan närmare halv fyra och jag skulle egentligen bakat saffranssnurror, men orkade inte. Till middag lagade min man pannbiff med lök.
I måndags var det jobb igen och jag hade ont i axeln och kände mig hängig och ineffektiv, men hade en massagetid på eftermiddagen som jag såg fram emot. Och det var så skönt! Och efteråt var jag alldeles uppmjukad och yr. Och när jag kom hem stod min man i köket och bakade saffranssnurror. Och till middag hade vi ostfondue och The Walking Dead.
I tisdags lämnade min man mig och Dylan på kontoret, medan han och Dixie åkte till Djursjukhuset. Det var dags att se om Dixies hudåkomma hade blivit bättre. Det hade den. Bättre, men inte helt bra. Så vi ska fortsätta som vi gjort ett tag till. Dylan och jag jobbade till fyra och promenerade sen genom stan för att möta min man och Dixie. Och medan vi stod och väntade på dem, kom det fram en liten unge som frågade om han fick röra Dylan. Javisst sa jag och ungen klappade och Dylan slickade. Sen frågade ungen om Dylan hade bitit en annan hund. Nä, sa jag och såg ut som ett frågetecken. Då förklarade han att han undrade på grund av nosgrimman och jag förklarade att nosgrimman hade jag eftersom Dylan är så stark. Ungen höll med om att han såg stark ut och han sa hejdå och gick och jag tänkte att förmodligen skulle han berätta att han klappat den farliga hunden som bitit en annan hund... Och sen kom min man och Dixie och vi åkte och hämtade min mans kalender och när vi kom hem bytte vi kalendrar med varandra och åt biff och bea eftersom det var en sån dag med ont i nacke och axlar. Och jag somnade i soffan långt innan nio...
I går hade jag med Dylan på jobbet igen och han var på tråkigt humör och flippade på alla hundar. Utan någon annan anledning än att de existerade... Det är inget jag inte kan hantera, men eftersom vi är typ lika stora ser jag nog ganska hjälplös ut. Och efter jobbet när jag gick genom stan kom en kille upp bredvid mig och sa att Dylan var fin och frågade sen om han var duktig och jag sa att ja, det är han ju och ungefär i nästa sekund flippade Dylan på en annan hund och jag vände mig mot killen och sa att han tydligen inte är så duktig... Dylan alltså. Och sen mötte vi upp min man och Dixie och åkte till Ikea för jag behövde mjuka hängen till granen, men naturligtvis behöver alla andra också mjuka hängen i år, för det fanns typ inga kvar. Mer än pappersstjärnor som var jättefina och vi behöver ju faktiskt inte fylla granen helt full. En ljusslinga blev det också och sen åkte vi till Plantagen och köpte oss en liten söt gran. Som jag innerligt hoppas att Dylan inte får för sig att kissa på...? Och när vi kom hem åt vi kycklinggratäng.
Idag jobbade min man hemma och jag var på jobbet. Och vi julpyntade igår på jobbet, så det är så fint  när det är mörkt ute med stjärnor och ljusstakar som lyser och till och med julgranen har kommit fram. Tyvärr missade jag att vara med när den kläddes eftersom jag hade dörren stängd på grund av Dylan och lyssnade på hög musik och inte hörde när det var dags. Man kan ju tycka att det inte är så svårt att knacka på dörren eller fönstret, men det kommer ju fler granar att klä. Men jag anses väl vara kontorets Scrooge eftersom jag inte vill klä granen eller lyssna på julmusik redan i början av oktober. Eller pratar om julen året om... Men skit samma. Jag vet ju att julen är en av de tre viktigaste högtiderna på året. Och jag vet att kärleken till julen inte mäts i vem som pratar högst och mest om den. Gäller ju för övrigt allt. Det är inte alltid den som pratar högst och mest som har rätt eller sitter inne på lösningen till livets gåta. Nä, fy vad jag låter bitter. Det är jag faktiskt inte. Men ibland blir jag bara lite trött. Nog om detta, jag gjorde julnaglar på lunchen. Röda med guld på tipparna. Och ringfingrarna är helt guldglittrande. Jag får extrema julkänslor när jag ser dem flyga över tangenterna. Present till Systerdottern hann jag också med att köpa. Och sen åt jag sushi till lunch och på eftermiddagen var jag sjukt effektiv och hann med prick allt jag behövde hinna med för att kunna vara ledig i morgon. Jag behövde inte ens jobba till fem. Och nu har vi ätit Bookmaker Toast och snart är det dags att sova.

Inga kommentarer: