onsdag, november 15, 2017

Om Dixie

Förra veckan var min man hos vetrinären med Dixie och hennes hudåkomma. Det slutade med att min man gick därifrån åtskilliga tusenlappar fattigare och med mängder med instruktioner. Dixie ska bada två gånger i veckan, Dixie ska tvättas med våtservetter varje dag, Dixie ska sprayas med cortisonspray varje dag, Dixie ska äta en tablett en gång i månaden i fyra månader för att ta död på eventuella parasiter.

Än så länge har hon badat en gång. Det var ingen picknick. Vi fick locka och pocka, och till slut tvinga, henne in i badrummet. Hon skrek som en besatt och jag blev alldeles förtvivlad och försökte behålla lugnet. Sen lyfte min man ner henne i badkaret och då skrek hon igen. Jag tog av mig byxorna och hoppade i badkaret jag med och stod sen bakom henne och höll i duschen, medan min man skötte intvålandet. Det verkade hon faktiskt tycka var helt okej. Kanske till och med skönt...

Men eftersom det var en sån pärs har vi inte gjort om det. Våtservetterna och sprayen och tabletten har hon däremot fått och vi tycker faktiskt redan att hon kliar sig mindre på magen och i ljumskarna. Men vi ska bada henne igen. Snart. Vi ska bara glömma hur jobbigt det var först...


Inga kommentarer: