måndag, september 25, 2017

Bokcirkel, jobb, städning och BPH

Förra lördagen var vi lediga. Alldeles, alldeles lediga! Och eftersom jag kom hem någorlunda tidigt från kräftskivan, så var jag pigg och redo att hitta på något. Detta något blev en runda med jyckarna, en tur till Ica för att köpa godsaker till kvällen och en cigarr och Irish Coffee i trädgården. Och sen öppnade jag en flaska champagne till min man som tog ett bad. Och medan han tog sitt bad krossade jag potatisar, stekte kantareller och svängde ihop en bearnaisesås. Som inte blev så fast som jag velat. Men den var åtminstone god. Och till denna delikata måltid såg vi Florence Foster Jenkins som ju handlar om en kvinna som inte kunde sjunga. Och när hon sjöng började Dylan yla som besatt. Första och enda gången vi hört honom låta på det viset...

På söndagen vaknade jag på fel sida och gick mest omkring och åskade ihop med åskan som rådde utomhus. Men det gick över till sist och jag gjorde mig i ordning inför kvällens bokcirkel hos Becka. En hade läst boken och det var inte jag... Men vi fick en god fördrink och en god förrätt och en god middag och hade en trevlig stund och pratade ovanligt mycket om boken. Och annat såklart... Vid nio kom min man och umgicks en halvtimme innan vi åkte hem. Och tio var vi hemma och jag stöp i säng direkt.
Hemma hos Becka frodades hallonen
Och fikonträdet
Vi fick kronärtskocka med smält smör till förrätt
Becka flippade burgare på löpande band
Åhå! Vilken burgare!
Sen blev det måndag och dags att jobba och dags för vår nya matkasse. Linas supersnabba. Som inte var någon höjdare visade det sig. Måndagens rätt var kyckling Korma och det var väl okej, men en väldigt liten portion.

På tisdagen hade jag med Dylan på jobbet och när vi kom hem bjöd matkassen på pasta med svampsås och det var så äckligt att jag inte kunde äta det. Jag brukar kunna äta det mesta, men detta var faktiskt riktigt äckligt. Jag åt ädelosten som låg ovanpå och försökte ta ett par tuggor och sköljde ner det med vin, men inte ens det hjälpte. Så vi fick ta en cappuccino lite senare...

På onsdagen tog min man och jag bussen till jobbet tillsammans. Jyckarna var hemma, min man jobbade hemma på eftermiddagen och jag jobbade på jobbet hela dagen. Dagens matkasse bestod av en pytteliten korv och lite ugnad potatis. Det skulle föreställa fyra portioner, men hos oss blev det bara tre. Knappt...

I torsdags tog vi återigen bussen tillsammans till jobbet och den här gången var det min tur att jobba hemifrån på eftermiddagen. Efter jobbet gick jag ut med jyckarna, först Dylan och sen Dixie och när jag gick med Dixie gick vi och mötte min man vid bussen. Och jag stod inte ut med tanken på ännu en konstig rätt från matkassen, så vi bestämde oss för att lyxa till det med en bookmaker toast. Mmm... Gott!

Och sen blev det äntligen fredag! Jag vaknade redan tjugo över fem och funderade på om jag skulle stiga upp och börja jobba, men bestämde mig i stället för att ligga kvar och lösa korsord. Så det gjorde jag tills min man kom ut ur duschen vid halv sju. Då gick vi morgonrundan med jyckarna tillsammans. Och kvart över sju satte jag igång att jobba. Och jag var så effektiv! Jag jobbar ju egentligen bara halvdag på fredagar, men det blev nästan åtta timmar för jag hade sånt flow! Jag löste problem, mailade, förberedde mail, bokade fakturor, gjorde utbetalningar... Och mellan varven hade jag korta pauser och rensade en besvärlig hög på golvet. I den högen hittade jag reklam från 2013... OBS att denna hög alltså inte legat på golvet i fyra år, den låg i sideboardet vi tog med oss till Syrran för tre veckor sen. Så högen var "bara" tre veckor gammal... Och när högen var rensad satte jag på dammsugaren och klockan tre, när jag jobbat färdigt, la jag mig i badet med ett glas bubbel och lite jazz i högtalarna. Och lagom tills jag var färdigbadad, kom min man hem med godsakerna. Och dessa godsaker åt vi medan vi lyssnade på musik och pratade om dagen. Och sen blev det biff och klyftisar och aioli och Some Like It Hot.

Aiolin var tydligen väldigt stark. För stark för mig, hur nu det kan vara möjligt...? Jag vaknade halv tre natt mot lördag och var vansinnigt törstig och gick upp och drack och sen fick jag ont i magen och kunde inte somna om. Så jag låg och löste korsord till fyra-tiden. Pigg, törstig och ond i magen. Min man märkte ingenting, utan sov som en gris. Som vanligt... Halv åtta steg vi upp och min man gick ner först och jag var kvar där uppe och jag hörde konstiga ljud och messade och frågade om det var han som lät, men det var männen som putsar vårt hus som jobbade en lördag. Vi njöt av en alldeles ledig lördag och jag fick feeling och ville göra Boeuf Bourguignon så vi åkte och handlade. Och lagade boeuf och medan den stod på spisen gick vi ut med jyckarna och hann till och med röka en liten cigarr innan det var dags att gå in och göra det sista på grytan och börja på potatismoset. Portionsgratinerat potatismos med västerbottensost blev det. Mycket, mycket gott!

På söndagen var det dags att stiga upp klockan fem och naturligtvis vaknade jag halv fem. Men gjorde som vanligt det bästa av situationen och låg och löste korsord tills det var dags att stiga upp. Anledningen till att vi steg upp vid denna okristliga tid, var att vi skulle vara i Örkelljunga halv åtta för Dylans BPH. Vi kom fram i precis rätt tid och först gick vi med när syrran Amy gjorde sitt BPH och sen gick vi med när brorsan Aiax gjorde sitt. Och sen var det vi. Och det var jag som gick med Dylan. Jättenervös var jag eftersom jag skulle gå med honom utan varken sele eller nosgrimma. Bara jag, Dylan, ett halsband och ett koppel. Men det gick. Han drog inte omkull mig. Drog gjorde han förstås, men inte så jag inte klarade det. Dylan har ju väldigt lätt för att skruva upp sig, så han var väldigt hög när det var hans tur. Han var överallt. Verkligen överallt och jag hade fullt sjå med att ha kontroll på honom. Och när det var dags för lekmomentet, tog han chansen och tog leksaken i munnen och sprang. Och sprang och sprang och sprang! Efter det var han lite lugnare. Lite. Och tjugo  svettiga minuter senare var det över. Dylan sprang till husse när det var något läskigt och glömde helt bort att försvara mig. Men jag har förlåtit honom nu. Resten av dagen var han väldigt gullig och mattig, så han hade väl lite dåligt samvete... Vi stannade och såg brorsan Denzel också och sen åkte vi hem.

När vi kom hem och hade ätit lunch ville jag bara få vila en stund, men det var helt omöjligt med alla hundar och katter och när jag äntligen fick lite lugn och ro och somnade, ringde Modern. Så jag bara gav upp.
Vi avslutade söndagen med en cappe och två macarons

Inga kommentarer: