onsdag, mars 01, 2017

Stress, på fältet, på utställning och ännu mera stress... (1/100)

Jag har varit så jäkla stressad idag och det känns rejält i axlarna och nacken. Jag är alldeles spänd och kan knappt vrida på huvudet. Och av någon märklig anledning har jag haft ont i magen hela eftermiddagen och nu på kvällen mår jag illa. Och jag vet inte om jag ska äta eller inte äta. Och naturligtvis är inte min man hemma.

Han steg upp klockan fyra i morse och jag var rädd att stressen skulle hålla mig vaken, men jag räknade till fyra varje andetag och det verkade som att det hjälpte. Jag lyckades somna om. Och sov ända till sju och tre minuter senare hade jag börjat jobba. Och jag har jobbat hårt hela dan, ända till halv åtta faktiskt, med bara ett par avbrott för hundrastning. Ändå blev jag inte klar med hälften jag hade tänkt mig. Men jag känner mig inte lika stressad nu som jag gjorde för ett par timmar sen i alla fall...

I fredags var jag också stressad. Och vaknade med en jävla huvudvärk, men eftersom ingen annan var på kontoret kände jag att jag behövde masa mig dit. Så det gjorde jag. Och jag försökte verkligen vara effektiv, men det kom en massa mellan, så det gick ganska trögt. Och så gick jag ut och handlade till måndagsmötet. Och åt sushi som jag nog egentligen inte var så sugen på, så nu tänker jag inte äta sushi på ett tag... Och Mr T var också stressad och stressade mig ännu mer genom att fråga efter saker han redan fått och fråga samma sak flera gånger. Och jag tänkte jobba till tre, men klockan två hade jag så ont i huvudet att jag bara ville gå hem och ta fredag. Så det gjorde jag och när jag kom hem la jag mig i soffan och kollade tv medan min man var ute med jyckarna. Och när jag nästan kommit in i helgmode messade naturligtvis Mr T och frågade något och stressen kom tillbaka.

Men min man hällde upp ett glas vin och vi åt lite förtugg och sen blev det fredagsbiffen och Grey's och Nashville och jag är inte så sugen på att se mer Nashville...

I lördags väckte Dylan oss vid sju som vanligt och vi gick ner och åt vår hotelliga frukost och sen tog vi med Dylan på hans premiärtur till fältet. Det var en hit! Han var så glad! När vi släppte honom sprang han. Och sprang och sprang och sprang och sprang. Han var inte direkt intresserad av några andra hundar, han ville mest springa. Och en timme senare bestämde vi att han sprungit klart och körde till Mobilia för att handla till kvällens middag. Och jag funderade på en kappa, men köpte en tröja.

Jag tänkte ta ett varmt, härligt, avslappnande bad, men varmvattnet samarbetade inte igen, så det blev ett ljummet bad. Vi var tråkiga och åt Bookmaker Toast till middag eftersom vi inte kunde komma på något annat och sen såg vi Suffragette och gick och la oss tidigt.

Sen blev det söndag och vi steg upp halv sex! Och gjorde oss i ordning och delade en chiapudding och gjorde mackor och rastade Dixie och packade bilen och sen tog vi Dylan med oss och körde till Hässleholm. Och i Hässleholm letade vi reda på ett Espresso House och köpte latte innan vi åkte för att ställa ut Dylan för allra första gången. Vi var där i väldigt god tid så att han skulle hinna koppla av, men han var så uppskruvad att inget hade fått honom att tagga ner. Dessutom var ju tre av hans syskon där... Men det gick bra för honom. Och för min man. De var så duktiga båda två, ingen snubblade och ingen skämde ut sig och Dylan blev faktiskt tvåa i sin grupp. Av fyra. Etta blev hans bror och trea blev hans andra bror. Och sen var det syskonklass och vad det var förstod vi inte riktigt så när de var klara och vi hade fikat, tänkte vi åka hem. Men då skulle det vara syskonklassfinal ett par timmar senare, så vi stannade. Och tur var väl det för Dylan och brorsan och syrran vann. Och Dylan fick sin första rosett!
Dylan och min man är redo att visa upp sig
Sykonen på väg till syskonklassen
Vinnartrion

Vi åkte hem och var hemma vid halv fyra och var så trötta att vi inte orkade göra något mer än att sitta i soffan tills det var dags att gå och lägga sig. Typ...

I måndags kom jag till jobbet och blev genast uppstressad och jag hatar verkligen att bli stressad. Av andras stress. Men jag tog mig genom dagen och efter jobbet åkte vi till djuraffären för att leta nytt utställningshalsband till Dylan. Såklart hittade vi inget...
Dylan och jättebenet. Som han inte är så intresserad av...
I tisdags vaknade jag klockan fem och kunde inte somna om på grund av att jag var så stressad över jobbet. Jag hade Dylan med mig till jobbet och på lunchen när vi var ute var jag så stressad att jag knappt kunde andas, men efter en ganska lång runda med Dylan kändes det lite, lite bättre. Och jag jobbade till halv fem och fyllde väskan med dator och alla mina papper och min man fick hjälpa mig att bära den till bilen.

Och idag börjar blogg 100 och jag ger det väl ett försök. Hur nu det ska gå, jag som aldrig tar mig tid att blogga...

Inga kommentarer: