tisdag, mars 07, 2017

Jag stannade hemma (7/100)

Egentligen skulle jag följt med min man när Dylan gick på ringträning med vår handler, men jag orkade inte. Jag ville bara ligga i soffan och titta på tv och tömma hjärnan. Så jag stannade hemma. Och tömde hjärnan.

Jag behövde verkligen tömma min hjärna idag. Jag blev alldeles uppstressad på jobbet och jag pallar inte det. Det är en sak om jag har mycket att göra och är stressad över det, det kan jag hantera. För det mesta jobbar jag till och med bättre och effektivare om jag är lite stressad. Det är när andra lägger över sin stress på mig som det går åt skogen. Jag orkar inte få tusen frågor om vad jag gjort och när jag ska göra det och vem som ska göra det och hur det ska göras. Precis som jag inte orkar höra frågor från Modern om när huset ska målas och vem som ska göra det och hur det ska göras... Jag orkar verkligen inte med det. Jag bara svämmar över och orkar inte tänka och vill mest bara sitta och stirra rakt fram. Och då är det bra med en tv-serie att titta på. Det blir inte lika konstigt när man sitter och stirrar då liksom...

Idag blev jag stressad när Mr T kom in till mig och stressade mig över ett mail och jag hade inte ens hunnit se mailet för det kom ungefär samtidigt som Mr T. Och sen kom tusen följdfrågor som jag inte kunde svara på ur minnet och dessutom var de ganska irrelevanta. Och jag blev stressad och kände att allt jag gör blir fel och egentligen hade jag känt mig ganska effektiv en stund, men den känslan försvann. Och samtidigt kom en tjej och behövde en massa fakturor och underlag från mig och Dylan var rastlös och ville gå hem och alla papper på mitt skrivbord hamnade på golvet och jag ville också bara gå hem.

Och till slut gick vi. Och mötte upp min man och Dixie och åkte hem och åt mackor till middag och sen körde min man och Dylan till Eslöv för att ringträna. Och nu är de hemma. Och Dylan hade varit så duktig och det kan jag faktiskt tänka mig, för bara man får kontakt med honom, så kan man nog lära honom i stort sett vad som helst. Utställningen är om en och en halv vecka och det ska bli så spännande att se hur han går med Jessica. Och sen är inte nästa utställning förrän i maj så min man har två månader på sig att öva, öva, öva.

Och inatt var sista natten Dylan sov hos oss. På ett tag i alla fall... Dixies löp är över och Dylan är inte intresserad av henne längre. Inte på det viset i alla fall. Det enda de vill just nu är att slåss som galningar. Och det enda jag vill är att få sova en hel natt. Inatt sov jag inklämd mellan min man och Dylan och kunde inte röra mig. Och när jag vaknade var jag varmt och hade ont i huvudet och försökte flytta mig, men Dylan låg på mitt täcke och vägrade flytta sig, så jag fick ligga på snedden. Och vaknade av att han låg och fnattade sig så hela sängen skakade. Och klockan sex steg han upp. Så det gjorde min man också och jag hade galet ont i huvudet. Det kändes som om jag hällt i mig mängder med vin och sovit med stängd balkongdörr och på fel kudde. Inget av det stämde.

Men nu är det dags att bädda. Och sova.

2 kommentarer:

Kattalena sa...

Usch! Vilken jobbig dag 🙁
Hoppas att idag blir bättre! 👍😊

åsa sa...

Tack! Hoppas jag med!!! :-)