söndag, februari 12, 2017

Alla Hjärtans Bad

Idag har jag haft ont i huvudet i stort sett hela dan. Jag vaknade klockan fyra och hade ont. Och gick upp och drack lite vatten och försökte somna om. Till slut gick det. Och när jag vaknade klockan åtta hade jag fortfarande ont. Men jag steg upp och vi gjorde i ordning en hotellfrukost bestående av latte, rågbröd med ost och paprika, apelsin, kokosyoghurt, kokt ägg, äppeljuice och treo. Min man hade också ont i huvudet, så det blev en treo för honom också. Men så gott det var med ett kokt ägg till frukost. När jag äter ägg annars är det mest på en smörgås, men att äta det med bara lite salt var riktigt, riktigt gott. Vilket jag glömt bort...
Frukosten!
Egentligen skulle vi åkt och ringtränat med Dylan idag, men eftersom vi båda hade ont i huvudet, bestämde vi oss för att hoppa över. I stället tog vi med jyckarna till Alnarpsparken där vi gick en riktigt vintrig promenad. Det var kallt som satan och jag förbannade att jag glömt mina vantar. Något jag inte glömt, var att ta på mig solglasögon. Det var en jäkla tur, för annars hade jag förmodligen blivit snöblind.
Alnarpsslottet, eller vad det kan tänkas heta...
Alldeles, alldeles vitt och fint
En liten frusen damm
När vi gått oss och jyckarna trötta, åkte vi till Ica i hamnen och åt lunch och handlade till kvällens middag. Och när vi kom hem tog vi en liten eftermiddagsfika bestående av treo, äppeljuice och svålar. Eftersom vi båda fått ont i huvudet igen. Extremt ovanligt att jag tar treo två gånger på en och samma dag. Och ännu ovanligare att min man gör det! Och efter treon gick vi ner och tog ett bad med ett unicorn horn. OBS! Inget snuskigt! Bara ett vanligt horn av en enhörning, som man har i badet...
Eftermiddagsfikan
Jag bloggar och tittar på Grimm, känner fortfarande av huvudvärken, men inte som innan. Min man står i köket och gör hamburgare. Jyckarna sover...
Hamburgaren!
Veckan som gick då? Jo, vi har haft jyckarna i sängen i stort sett hela veckan på grund av Dylans trattvägran. Väldigt mysigt och så, men så mycket sömn har jag ju inte fått. De har knuffats och bökar och en natt turades de om att stiga upp i tid och otid. Varma är de också... Men mysiga. När allt stämt och vi alla fått plats. Men det här med att gå i trappan är inte Dylans starka sida. De första dagarna fick min man bära honom upp för trappan och sen ner nästa morgon. Nu har han lärt sig att gå upp, men kan fortfarande inte gå ner. Flera gånger har han hört att jag varit på ovanvåningen och kommit springande och sen insett att han inte kan ta sig ner och fått panik och darrat och flåsat. Och jag orkar ju inte bära honom. Min man har fått komma och ta ner honom, men tänk om han springer upp en dag när min man inte är hemma? Vad gör vi då??? Idag ville han att jag skulle bära ner honom, men jag orkar ju knappast lyfta den där 40-kilosklumpen...
Fredagstulpanerna
Men som sagt, mycket sömn har det inte blivit och jag har mest gått omkring som en zombie på jobbet och knappt fått något vettigt gjort. Svåra saker fick jag skjuta upp till nästa vecka. Och efter jobbet har jag inte heller orkat göra något vettigt, så vi har mest kollat tv och gått och lagt oss tidigt.
En kväll åt vi Bookmaker Toast
I torsdags bestämde vi oss för att det var dags för jyckarna att sova själv, vi bedömde Dylans sår som så pass läkt. Så vi bytte till vårlakan och gick och la oss tidigt. Utan hundar. Fan, så bra jag sov alltså! Jag tror jag somnade direkt jag la huvudet på kudden.

Så igår vaknade jag i stort sett utsövd. Och alldeles, alldeles ledig. Men jag steg såklart upp och duschade ändå, eftersom jag hade en tandläkartid på morgonen. Nervös var jag eftersom jag bet av en tand för cirka ett halvår sen och inte gått och fått den lagad eftersom jag är så rädd för smärtan. Men hon tittade och röntgade och konstaterade att det inte var någon inflammation i rötterna och inte hade den blivit kariesangripen heller så det var bara att laga den. Fast inte igår eftersom hon inte hade tid. Om en månad ska jag dit. Och få massor med bedövning.

Efter tandläkarbesöket satte jag mig på centralen och åt frukost innan jag tog bussen hem igen. Och när jag varit hemma ett par timmar tog jag bussen in till stan för att klippa mig. Kort blev det. Kortare än förra gången tror jag. Jag trivs så förbannat bra i kort hår alltså! Min man är så fascinerad över att jag inte nojjar över att jag inte har långt hår längre, men jag känner att det långa håret bara hängde där, jag tänker mig att ett kort hår kräver mer av sin bärare och nu är det upp till mig. Att bära upp det alltså.

Och när jag var klippt och klar mötte min man upp mig på väg från Ica och vi åkte inom Spille för att rasta jyckarna och Dylan drog så den fulla bajspåsen gick sönder. På min man. Han fick hoppa i duschen och kläderna i tvätten. Jag försökte hålla mig för skratt...

Och som vanligt är det nu en ny dag. Söndag för att vara exakt...

I morse upprepade vi hotellfrukosten, men hoppade över treon eftersom ingen av oss hade ont i huvudet. Och när frukosten var uppäten gick vi ut en långrunda i det fina vädret. Med jyckarna. Inga bajsolyckor idag. Tack och lov... Och när vi kom hem satt vi och läste och drack cappuccino och sen blev det hamburgare från igår till lunch. Och min man åkte och handlade och recyclade, jag städade och dammsög och planerade vad vi ska äta på Alla Hjärtans Dag.
Jack hjälpte mig att dammsuga
Min man står i köket och lagar lamm och potatisgratäng, jag har lock för örat och det låter konstigt, hoppas det försvinner när jag sover. Dixie har börjat löpa och hur vi ska lösa det med Dylan har vi ingen aning om? Vi vet inte ens om han är könsmogen och förstår? I morgon ska Dylan vara med min man på jobbet och sen ska stygnen tas. Dixie får stanna hemma. Jag får försöka att gå hem från jobbet så tidigt jag kan. På tisdag har vi semester.
I september klippte jag av ett blad på en av våra monsteror och satte den i en vas. Nu nästan fem månader senare har den fått rötter!

Inga kommentarer: