måndag, januari 02, 2017

2-0

2017 är här och än så länge känns det bra. Förutom att jag har sjukt ont i axlarna och det känns som om nackspärren är på väg tillbaka... Men jag ska banne mig inte få lika ont som jag haft, utan se till att vara varm, ligga på foamrullen, ta långa varma bad och be min man massera mig. Och när det inte är så förbannat kallt och mörkt ska jag börja springa med Dylan. Tills dess får jag stå på trampen. Fast inte idag. Idag är det måndag...

Nyårsafton då? Jo, den förflöt precis som vanligt. Först åkte vi ut i Bokskogen för att trötta ut jyckarna och sen åt vi hummer och drack champagne och sen åt vi oxfilé och drack finvin. Typ så...

I Bokskogen gick vi runt slottet, en runda på cirka två kilometer och den tog cirka två timmar... Mannen och jag passade på att fånga pokémons och jyckarna luktade och tittade på allt i hela parken. Och på vägen hem åkte vi inom diverse affärer för att köpa ingredienser vi glömt. Och när vi väl var hemma var det hög tid att hoppa in i duschen och göra oss vackra.

Vi gjorde en vansinnigt god skagen toast gjord på hummer och till den drack vi som sagt champagne. Och när förrätten var uppäten satte vi in huvudrätten i ugnen, Coeur de filet provencale. Vi kände oss lite fantasilösa som inte kom på något festligare och mer avancerat, men även om det nu inte var så avancerat, var det i alla fall väldigt gott. Ock efter maten tog vi fram en chokladask och spelade Uno och rökte var sin liten cigarr tills klockan närmade sig tolv.


Jyckarna då, hur gick nyår för dem? Ja, de brydde sig inte nämnvärt om att det smällde. Det som bekymrade dem mest, var att de inte fick ligga i vardagsrummet. Vi satt ju i matrummet och åt och eftersom Dylan inte är 100% rumsren än, ville vi inte ha dem där obevakade. Det gillades inte. De vankade rastlöst runt tills vi äntligen öppnade dörren till vardagsrummet. Då gick de och la sig och somnade direkt. Och när klockan blev tolv och raketerna satte igång släppte vi in Jack så att inte han skulle vara helt ensam och bli rädd. Han och Dylan satte genast igång att leka och jag tror inte att någon av dem hörde att det smällde.
Det är ju alltid lite nervöst den första nyårsafton med valpen. Även fast detta är den femte valpen och det bara är Dolly som varit rädd för raketer. Men jag borde ju fattat att Dylan skulle ta det med ro. När vi var i skogen var det någon som smällde smällare och det smällde verkligen enormt högt där ute i naturen utan byggnader som tog emot ljudet. Och jyckarna rörde inte ens på öronen.
Och nu nytt år. Med nya mål och nya utmaningar.

2 kommentarer:

Kattalena sa...

Så fint med dimman i bakgrunden på bilderna :-)

åsa sa...

Tack! Tycks alltid vara dimma där på nyårsafton :)
(Fast först var jag inte säker på om det var dimma eller smutsigt objektiv :-D)