onsdag, november 30, 2016

Nästan december

Tänk att det redan är december. Nästan i alla fall. I morgon är det. Tiden bara flyger iväg och jag hinner inte med. Men november är ingen favoritmånad, så jag tackar och tar emot december. Och julpynt och ljusslingor och adventsstjärnor och adventsljusstakar och datumljus och kalendrar. För naturligtvis fick jag en kalender av min man i år igen. En nagellackskalender från Essie, man kan ju inte ha för många nagellack... Och nytt för i år är att min man också får en kalender. Eller rättare sagt två. En kaffekalender och en kalender som är en låtlista där jag lägger till en ny låt varje dag. Gulligt av mig tycker jag... Jag är i färd med årets julskiva. Eller jullåtlista får jag väl börja kalla den då jag inte bränner den längre. Lite stressad är jag över att inte vara klar. Eller ens halvklar... Men sen tvingar jag mig att tänka på att jag precis börjat. Sen känns det lite mindre stressigt. Lite... Min man åkte till Stockholm i morse och kommer inte hem förrän på fredag, så jag tänker tillbringa kvällarna med att lyssna, leta och knarka julmusik.

I torsdags jobbade jag på jobbet och hade med mig Dylan och trots att jag hade apmycket att göra, gick vi en långrunda på lunchen. Och sen jobbade jag hårt, hårt och koncentrerat hela eftermiddagen och klockan fem gick vi för att möta min man och Dixie. Och kvällen tillbringade vi med att se Gåsmamman.
På jobbet kom granen fram!
Och jag klädde den med fina gröna kulor
Stjärnan åkte också upp

Och sen blev det fredag och jag vaknade alldeles uppstressad över helgen. Över att jag hade en läkartid klockan åtta på morgonen, över att vi skulle till KB på kvällen, över middagen hos Svärmor på lördagen, över julpromenaden på söndagen... Men middagen hos Svärmor blev inställd på grund av förkylning (Svärmors, inte vår...) Och KB hoppade vi över eftersom jag fick ont i magen och var hängig och alldeles gråtfärdig av trötthet när min man kom hem från jobbet. Min man körde mig till läkaren på morgonen och när jag var klar tog jag mig till Centralen för att ta bussen hem, men bussar hem till oss går inte så ofta, så jag passade på att äta frukost där i min ensamhet. Och när jag kom hem satte jag igång att jobba och jobbade till två innan jag klämde tummen när jag lagade en stol och la mig i soffan och dammsög och hade ont i magen och övertygade min man om att vi skulle stanna hemma. Vi åt goda förtugg och fin biff till middag. Och vi tittade på TWD och kom inte i säng förrän halv tolv. Vilket är väldigt sent för mig...
Mmm... Parmaskinka, salamini och parmachips. Finfint förtugg!

Natt till lördag sov jag ungefär inget alls. Åminstone kändes det så. Som om jag vaknade en gång i kvarten och inte kunde somna om. Klockan sex försökte jag inte ens somna om. Utan löste korsord tills jag steg upp vid åtta och min man hade nybakade bullar som väntade. Och när vi ätit vår frukost tog vi med jyckarna för att promenera på stranden, men det blev helt misslyckat. Det enda Dixie ville var att ge Dylan stryk och Dylan vill bara ha roligt en stund. Så vi fick koppla Dixie så Dylan skulle få strosa runt en stund och sen släppte vi Dixie igen och då sprang de tillsammans. Och eftersom vi inte skulle till Svärmor, föreslog jag en tur till Ikea. Och Ikea blev det. Och en liten sockertoppsgran och ljus och servetter. Precis som vanligt. Jag tog ett bad med en Netflixdokumentär och min man gjorde något annat. Och när vi åt middag började vi på en film, men jag var så trött att vi fick stänga av och gå och lägga oss tidigt.
Så här såg det ut mest hela tiden när Dixie försökte pryla skiten ur Dylan
De sprang tillsammans också. Dylan kämpade för att komma ikapp. Det gick sådär...

I söndags packade vi in jyckarna i bilen efter frukost och körde till Järavallen för årets julpromenad. Och vi gick olika rundor, min man och jag. Min man och Dixie gick rundan för de som inte kunde vara lösa och Dylan och jag gick rundan för de som kunde vara lösa. Alltså Dixie kan vara lös, men vi ville inte att hon skulle bråka med Dylan så att de andra jyckarna kände att de också kunde hoppa på honom. För de är ju små mobbare, de där hundarna... Och Dylan hade en superbra runda. Vi släppte dem i en stor hage vi gick genom och han och syrran Ami tog direkt täten och sen såg jag knappt till honom på hela rundan. Jag tror inte ens att han hade koll på att jag var med...? Han sprang och sprang och sprang och busade och hade hur kul som helst. Helt fantastiskt att se. Och sen när hagen tog slut och det var dags att kopplas, kallade jag in honom och han kom direkt och verkade glad att se mig och hade inget emot att bli kopplad. Men sen var det som om han kom på att Dixie och min man saknades, för hela vägen till parkeringsplatsen gick han och gnällde för sig själv... Vi kom fram till parkeringen och drack kaffe och glögg och åt pepparkakor och lussekatter och Dixie fick en graverad vas eftersom hon blivit viltspårschampion i år. Och sen åkte vi hem och julpyntade och bakade lussekatter och åt biff till middag och kom i säng lite för sent.
Mäktigt att se så många Ridgebackar på en gång!
Och ingen av dem är Dylan... 
Jo, andra rumpan från vänster tillhör faktiskt Dylan
En Tollare var också med på promenaden
Åh, titta! Jag lyckades fånga Dylans ansikte på bild!
Fint blev det med adventsstjärnor i fönstren 
Och stora goda lussekatter blev det

I måndags jobbade jag igen. Och var trött och okoncentrerad på jobbet och gick ut för att handla på lunchen, men hittade inte vad jag behövde och jobbade till halv fem och promenerade till Centralen där min man hämtade mig och sen åkte vi och hämtade matkasse och handlade och jag köpte julklappshalsband till jyckarna. Rosa till Dylan och blått till Dixie. Middagen bestod av köttfärs med kokosmjölk och ingefära. En mycket konstig rätt från vår nya familjekasse. Konstig, men faktiskt ganska god.
Dylans rumpa har vuxit om Dixies. På höjden i alla fall... 

Igår var jag också trött och okoncentrerad och bestämde mig för att sluta redan halv fyra. Så det gjorde jag. Och gick och shoppade på väg till bussen, badbomber på Lush, nya kaffekapslar hos Nespresso och ett rågbröd på Gateau. Och sen åkte vi för att shoppa nya brallor till min man och vantar till mig. Och eftersom min man åkte till Stockholm i morse och inte kommer hem förrän fredag morgon och jag åker till Stockholm fredag förmiddag och inte kommer hem förrän på måndag, så firade vi fredag igår. Med biff och klyrror och aioli och sparris. Och TWD och CSI.

Och idag har jag jobbat, varit ute med jyckarna, cyklat till Coop för att hämta ett paket, lyssnat på julmusik, lagat kassler och klyftpotatis till middag och pratat med min man i telefon. Snart ska jag packa jobbväskan och gå upp och lägga mig med jyckarna. Och katten som jag faktiskt inte sett till på hela dan... Egentligen borde jag skriva listor över allt som ska hinnas med innan Stockholm. Typ vad jag ska ha med mig och så...
I morgon får jag öppna första luckan!!!

Inga kommentarer: