tisdag, oktober 25, 2016

Födelsedagsfirande och spänningshuvudvärk

Jag jobbar hemifrån idag. Det går sådär... Jag är stressad och får inget gjort. Stressad på det där viset att det snurrar i magen och i huvudet och sen får jag inget gjort, för jag tillbringar mer tid på att tänka på allt jag borde göra och måste göra i stället för det jag gör precis då. Och dessutom har jag spänningshuvudvärk som inte blir bättre av att jag sitter och stressar upp mig... Tack och lov uppför sig jyckarna väldigt väl just nu, så jag slipper stressas av dem...
Frukostmackorna
Frukosttreon

I fredags slutade jag tidigt, som vanligt, och bestämde mig för att gå en sväng på stan. Jag var sjukt sugen på att köpa mig en ljusstake för pengarna jag fick i födelsedagspresent av Svärmor. Jag valde mellan Liljan och Gloria och gick in på Åhléns för att se vad de hade att erbjuda. De hade 20% på alla ljusstakar så Liljan var ju billigare än väntat, men även om den är väldigt fin, kände jag inte kärleken flöda mellan oss. Så jag gick in på Svenssons och tittade på Gloria och där kände jag kärleken flöda. Men tyvärr hade de ingen Gloria, så jag köpte förtugg på nya Ica Hansa, sprang till bussen, missade den, tog en annan buss för att hinna ikapp bussen jag missade och på Centralen hann jag faktiskt med bussen hem! Men det var på håret. I alla fall... Jag kom hem, min man slutade för dagen och jag lurade med honom och jyckarna till Emporia så att jag skulle kunna få köpa min Gloria till slut. Och åh, så fin hon är!

Min man lagade maten, jag dammsög, för jag älskar verkligen att dammsuga nu med robotdammsugaren! Och det kvittar hur mycket jag kör honom, han hittar alltid lika mycket till. Varje dag. Varje gång.

Natt till lördag väcktes vi klockan tre av att Dylan skällde och naturligtvis måste det kollas upp, för man vet ju aldrig. Nu är det så att han skäller på Dixie för att hon ligger i den korg han vill ligga i, så egentligen är det inget att bry sig om, men om det nu skulle vara något allvarligt så är det ju bra att han vet att vi reagerar. Och Dylan väckte ju inte bara oss med sitt skällande, utan även Jack. Så när vi la oss igen, ville Jack kela. Och kela och kela och kela. Och jag blev klarvaken och trodde aldrig att jag skulle somna om och svor över att jag glömt sätta på min sömnapp och alltså inte dokumenterade nattens dåliga sömn.

Men det blev lördagmorgon och vi steg upp och åt frukost och segade lite och tog med jyckarna till stranden i Lomma. Dixie prylade Dylan och han skrek som en stucken gris. Även när hon inte rörde vid honom. Undrar om han kommer att göra så när han är en vuxen hanhund på 50 kilo också? Jag hade gummistövlar på mig och vadade ut en bit i vattnet och kallade på Dylan. Som kom springande. Men när han kom ut till mig tyckte han det var för djupt och försökte hoppa på mig, som om jag skulle bära honom...? Och efter det var vi ungefär lika våta bägge två. Sen träffade de en golden som de busade runt med en stund innan vi åkte hem.
Ett fint träd i Lomma
Bråkstakarna
Hon är en sån bully, Dixie... Och han blir så frustrerad, Dylan...
Lite sprang de i alla fall. Springa av sig är det de behöver mest av allt
Försök till posering
Sen trasslade de in sig i varandra

Och när vi kom hem var det hög tid att börja med kvällens förberedelser. Jag städade och plockade undan och dammsög och dukade och fixade och min man lagade mojitocheescake (jag hjälpte också till och läste inte receptet och hällde i 3 dl dulce de leche istället för 1 dl och fick försöka ta upp det som blev för mycket...) och högrevschili (jag hjälpte till där också och rörde i grytan).
Nystädat ser vardagsrummet riktigt hemtrevligt ut
Jack hjälpte till att duka
Det  blev bra ändå
Många vitlökar i grytan

Klockan blev sex, jag hade ont i ryggen och ont i huvudet, Katta och Becka och deras killar kom, jag fick fina presenter och vi åt jalape nopoppers och drack mousserande vin innan vi satte oss till bords för att äta högrevschilin med guacca, inlagd lök, riven cheddar, gräddfil och små tacobröd. Det var gott, men inte lika gott som jag förväntat mig. När vi gör högrevschili annars, brukar den vara het och god och kännas härlig i munnen. Den här gången var den inte het alls. Inte heller guaccan blev så god som den brukar. Inte äcklig alls på något vis, bara inte lika god och salt och syrlig och stark.
Jag fick presenter!
Jag drack en cappe!
Jag åt mojitocheescake!

Det var en trevlig kväll, trots att jag inte var riktigt i form. Huvudvärken släppte inte trots treon och det kändes som om jag inte var mig själv. Vi lyssnade på musik och pratade och vid tolv åkte de hem. Min man och jag var ovanligt pigga, så vi satte oss på trappan med var sin liten cigarr och satt där en timme och pratade om livet och jyckarna. Mest jyckarna. Sen gick vi in och satte oss i soffan och tittade på bildpselet på tv:n och fortsatte att prata. Återigen om livet och jyckarna. Mest jyckarna.

Vi kom i säng vid två och hur vi lyckades hålla oss vakna så länge är ett under! Jack sov hos oss, Dylan väckte oss genom att skälla och klockan sju var det dags att stiga upp. Men jag steg inte upp förrän åtta eftersom jag inte kunde slita mig från korsordet som låg på sängbordet.

Det var en seg söndag, jag hade fortfarande ont i huvudet, jyckarna var trötta, vi gick ut en långrunda med dem och Dylan uppförde sig, vi åt falafel till lunch och jag pratade både med Modern och Syrran i telefon, jag löste korsord och jag sov middag och sen åt vi Bookmaker Toast till middag.
Bookmakern!
Igår hade jag med mig Dylan till jobbet och han var så duktig när vi gick. Promenerade precis som en stor hund. Och på kontoret var han snäll och gullig som vanligt och vi hade glömt hans lunch, så han fick en banan och verkade nöja sig med det. Vi slutade fyra och mötte min man och Dixie som vanligt. Fast den här gången promenerade vi inte genom stan. Den här gången satte jag mig på en bänk för att vänta och Dylan klättrade upp och stod bredvid mig och tittade på allt spännande som händer på gågatan. Duktig kille!
Jag hade lunchtaco på jobbet
Och Dylan fick en lunchbanan

Vi åkte till Ica och hämtade vår matkasse och när vi kom hem satte jag mig i soffan med min spänningshuvudvärk och drack vin och lyssnade på Kaninjägaren av Lars Kepler och jag kunde fan knappt slita mig! Och sen åt vi den perfekta måndagsmiddagen; biff och klyftpotatis med färdig bea. Bästa matkasserätten alltså! Och vi tänkte titta på The Walking Dead, men det skulle inte visas förrän sent på kvällen, så det blev ett avsnitt CSI eller två.

Inatt sov jag mellan min man och Jack och det var varmt och trångt och jag vågade knappt gå på toaletten eftersom jag inte ville väcka Jack. Men jag var tvungen och Jack vaknade och kelade. Och kelade och kelade och kelade. Tills min man tröttnade och slängde ut honom.

Och idag jobbar jag som sagt hemifrån med spänningshuvudvärk och egentligen vill jag bara lägga mig i soffan och lyssna på Kaninjägaren, men jag känner att jag måste jobba minst till fyra eftersom jag alltid känner att jag måste jobba längre än vanligt när jag jobbar hemma. Vilket ju är dumt. Egentligen borde jag passa på att sluta klockan två eftersom jag började redan sju. Speciellt med tanke på spänningshuvudvärken... Vi får se hur det går...

Inga kommentarer: