onsdag, september 14, 2016

Svampar, Stockholm, förkylning och annat jag tänker på

Jag är hemma idag. Ensam med två jyckar och en katt. Egentligen skulle jag jobbat hemifrån, men jag är förkyld och har ont i halsen och är snuvig och febrig och trött, så jag jobbar inte så mycket. Och har tyvärr dåligt samvete för att jag inte gör det. Jobbar alltså. Vilket egentligen är helt galet! Jag borde ligga här i soffan och dricka te och äta halstabletter och titta på Castle utan att ha dåligt samvete. Men det verkar vara en ganska lindrig förkylning ändå, så i morgon kanske jag är frisk och orkar jobba hela dan. Hemifrån såklart.

För precis en vecka sen var det onsdag och jag hade med mig Dylan till jobbet på förmiddagen eftersom min man vaccinerade Dixie. Dylan uppförde sig exemplariskt hela tiden och jag kände att det bådade gott inför framtiden. Och när jag kom hem hade min man lagat fantastiskt god chili på högrev. Älskar chili på högrev!

Natt till torsdag sov jag knappt alls på grund av kliande nagelband på grund av plötslig allergi mot mina fejknaglar. Jag jobbade hemma på förmiddagen och när vi ätit lunch åkte vi till Centralen och plockade upp Modern och fortsatte ut i Bokskogen.
Många konstiga svampar i skogen
Bra med skyltar så vi vet vart vi ska...
Modern var med
Jag hade gula gummistövlar

Jyckarna var såklart också med och vi gick vår vanliga runda och plockade ihop till var sin portion till fredagsbiffen; Karl-Johan, kantarell, trattkantarell, svart trumpetsvamp och gul trumpetsvamp.
Mina fina!
Karl-Johan
Röksvampar fanns i mängder
Jyckarna är kamouflagefärgade
Så fina när de står likadant
En konstig svamp
Här hade de skövlat
Det luktade extra gott tyckte Dixie
Dylan fyndade en pinne

Vi dumpade Modern på Centralen igen och åkte hem och satte oss i trädgården med lite vin och lite charkuterier och ett korsord innan vi gick in och lagade fredagsbiffen. En torsdag.
Förtugg

I fredags steg jag upp vid sex, som vanligt, duschade och gjorde mig i ordning, packade en väska och fick skjuts till Centralen med min man. Och jag köpte mig frukost och hoppade på tåget och åkte till Stockholm.

Resan gick bra, jag lyssnade ut min bok alldeles lagom tills jag var framme tjugo i två. Och då gick jag och låste in min väska och promenerade bort till Åhléns och köpte födelsedagspresent till Syrran och suktade över allt som hade passat fint i vårt hem...

Och sen åkte jag hem till Syrran, gav henne presenterna och tillsammans hämtade vi barnen på dagis. Vi åt oxfilé med potatisgratäng till middag och lyssnade på bra musik tills vi gick och la oss på grund av trötta.
Jag såg en björk i Stockholm
Vi hämtade denna söta
I berget växte en ormbunke
Oxfilé och potatisgratäng

Jag hade hoppats på sovmorgon, men jag vaknade kvart över sex precis som vanligt. Och en stund senare vaknade barnen också. Lilian kom ut till mig och Bruno vände i dörren när han såg att jag var kvar...
Trött kille

Framåt lunch kom Svågern för att hämta Barnen och Syrran och jag åkte till Läkarmissionen för att fynda. Så värst mycket fyndade jag inte, två gafflar och en såsslev bara, men det var inte så illa...

Vi kom hem och åt lunch och fick skjuts till stan med Svågern och sen tillbringade vi en stund på Åhléns med att sukta över allt som hade passat fint i våra hem. Och jag köpte mig en alldeles underbar kudde i turkos.
Systrar på stan

Lilian ville åka med oss hem, så vi plockade upp henne på vägen och när vi kom hem svängde Syrran ihop en alldeles fantastisk gnocchirätt. Jag som inte trodde att jag tyckte om gnocchi? Det gör jag tydligen om den är rätt tillagad...
Gnocchirätten

Vi åt och drack vin och lyssnade på musik och pratade och gick och la oss på grund av helt utmattade.

Sen blev det söndag och sovmorgonen uteblev ännu en gång eftersom jag vaknade kvart över sex. Som vanligt. Och när klockan blev elva promenerade jag till tunnelbanan för att åka in till Centralen och ta tåget hem.
När jag vaknade trodde jag Mohammed var en lurvig prydnadskudde

Jag satt och lyssnade på musik, djupt försjunken i tankar hela vägen hem och märkte inte av att resan tog en timme längre på grund av banarbete. Min man och jyckarna kom och mötte mig och alla var glada. Till och med Jack verkade glad att jag kom hem.

Min man gjorde löjromstoast som vi åt ute i trädgården och till hade vi naturligtvis champagne. Han hade till och med köpt en bukett blommor. För att jag hade namnsdag på måndagen. I vanliga fall brukar jag få en bukett blommor dan efter, inte dagen innan. Efter löjromstoasten åt vi biff och klyrror och sen fick Dylan sova nere hos Dixie och vi kom i säng lite för sent och Jack bet mig i fötterna så att jag höll på att bli galen, så han åkte ut ur sovrummet. Sen kunde jag inte somna ändå och sov ganska crappy hela natten.
Löjromstoast

Namnsdagsbuketten
Dixie var glad att jag var hemma

I måndags var det första dagen efter semestern för min man och alla hundarna skulle med till jobbet. Vi har bestämt oss för att köra bil de dagar jyckarna ska med. Sen ska vi turas om att jobba hemma de andra dagarna. Jag känner att Dylan är lite liten för att åka buss än...

I alla fall, vi körde till jobbet, hittade en parkeringsplats nära mitt jobb och skiljdes åt där. Jag var alldeles fullpackad med min matlåda, Dylans matlåda, frukosten till måndagsmötet, datorn och så Dylan förstås. Och Dylan vägrade gå in i trapphuset. Jag fick locka och pocka och försöka att inte bli stressad. När jag väl fått in honom i trapphuset, vägrade han gå in i hissen. Till slut fick jag ta honom under armen. Inte det lättaste med en valp som väger närmare 25 kilo....

Dylan var jätteduktig på jobbet. Han tyckte det var lite jobbigt att vi hade måndagsmöte, annars gick det bra. Han låg på en filt bakom min stol och med jämna mellanrum la han tassarna i mitt knä och ville kela. Vid tio tog jag ut honom för att kissa och det gick väl sådär får jag säga... Han vägrade gå ut i trapphuset, jag fick ta honom i famnen och bära ut honom och sen ha honom i famnen när vi åkte hiss. Och i stället för att åka ner, lyckades vi åka upp. Men vi kom ner till sist. Och Dylan vägrade att kissa. Han var mer intresserad av att äta snus och fimpar och annat äckligt som ligger på gatan i stan. Så efter en kvart eller så gick vi upp igen. Och han vägrade gå in, jag fick bära honom igen. Och när vi åkte upp gick vi av på fel våning igen. Den här en våning under vår och jag hann sätta nyckeln i dörren innan jag upptäckte vårt misstag.

Vid lunch gjorde jag ett nytt försök och proceduren upprepades. Jag fick bära ut honom. Och när vi kom ut vägrade han att kissa. Vi gick fram och tillbaka i ca 30 minuter utan att han kissade. Och alla ville komma fram och hälsa och sa att han var så söt och fin och undrade vad det var för ras och han hade absolut inget emot uppmärksamheten om man säger så... Och efter 30 minuter var jag beredd att ge upp, men gick till en bakgata där det inte hände så mycket och när vi gått där i ca 10 minuter kissade han äntligen. Och när vi kom upp på kontoret (jag fick såklart bära honom) somnade han som en stock och märkte inte ens att jag satt i lunchrummet och åt.

Vi jobbade till fyra och gick sen ner på stan för att möta min man och Dixie och sen åkte vi hem. Och firade min namnsdag med Bookmaker Toast och CSI.
Bookmakern
Dylan var trött efter jobbet

Natten till igår kunde jag inte sova på grund av jävligt ont i halsen. Och när det var dags att stiga upp kände jag mig sjuk, men var tvungen att gå till jobbet eftersom jag hade en läkartid på eftermiddagen.

På jobbet gick det trögare och trögare och klockan elva ombokade jag läkartiden och tog bussen hem. Och när jag kom hem somnade jag i soffan och sov till halv två. Och till middag önskade jag mig något starkt, så det blev Chicken Tikka som vi hottade upp med lite sriracha och srirachamajjo. Perfekt för min onda hals!

Och inatt sov jag om möjligt ännu sämre... Halv två vaknade jag och tog en halstablett och kollade hur det gått med uppdateringen av min telefon och försökte hitta nässprayen, men fattade inte vart ficklampan på phonen tagit vägen, så jag fick vara utan. Och sen kunde jag inte somna om på en lång stund. Och sen vaknade jag fyra när min man steg upp, somnade om till slut och vaknade strax innan fem när min man sa hejdå. Och sen kunde jag inte somna om och låg och lekte med telefonen tills klockan blev halv sju och jag somnade. Och steg sen upp sju.

Och idag har jag jobbat hemma, fast jag har nog bara jobbat en timme eller två totalt. Jag har verkligen inte orkat. Jag har haft ont i halsen och varit trött och varm och matt och sovit middag och rastat och matat jyckar och att vara ensam hemma och sjuk med två hundar är inget jag rekommenderar... Dylan har sprungit runt, runt i trädgården och jag har försökt hitta lite skugga att sitta i. För naturligtvis är det här valpsommaren som aldrig slutar. Det är högsommarvarmt mest hela tiden och det är ingen höjdare att vara sjuk när det är varmt. Heller.
Lite morgonbus för att reta upp matte

För övrigt har jag funderat på att sluta fotografera (igen). Jag tycker jag suger och jag har ingen inspiration och inga bilder blir bra. Och jag tar knappt några heller, så kanske inte så konstigt att inga blir bra? När jag var i Stockholm i helgen tog jag knappt några bilder alls. Men i alla fall. Jag funderade på att sluta fotografera, men ombestämde mig och tänker i stället ta mer foto. Men med phonen i stället för med de riktiga kamerorna. Så får vi se om det hjälper med inspirationen...?
Mina fina står stilla en sekund
En fjäril och en rudbeckia
Min lille trädgårdsmästare
Dixie var trött
Höstinstallation
Tänker du på kvällens middag Dixie?
Alla andra hundar har nöjt sig med bladen från jordärtskockorna, Dylan vill ha hela paketet och helst en kruka också

Inga kommentarer: