måndag, september 19, 2016

Happy wife, happy life

Idag ligger den där jävla Jack White jävligt illa till. Jävligt illa!!! Ikväll när vi kom hem från jobbet hade han vält ner en vas jag fått av min mormor. En turkos vas som jag verkligen älskade. Hade jag inte varit så trött och utmattad, hade jag börjat böla. Men det gjorde jag alltså inte. Ungefär samtidigt som jag inte började böla knackade det på dörren och en försäljare försökte sälja något till min man och han kan inte säga nej, så han stod där och lyssnade på hennes försäljarsnack tills jag sa till honom att han inte hade tid. Stackars honom, tänkte förmodligen hon...

Jag har jobbat idag och Dylan har varit med mig och han är så duktig och så gullig att man bara vill stoppa ner honom i fickan och bära runt på honom. Men eftersom han väger ca 25 kilo går det tyvärr inte... I alla fall, Dylan var med mig på jobbet och Dixie med min man och vi körde såklart. Och han Dylan, vilken duktig kille han är! Förra gången vågade han ju inte gå in i varken trapphuset eller hissen, men den här gången var det inga problem. Och när jag berömde honom blev han så glad att han viftade på hela kroppen. Inte hade han några problem med att kissa på gågatan heller när vi var ute på lunchen...
Dylan bäddade på golvet
Och låg i stolen
Och bäddade in sig i en hörna
Där han hade utsikt över mig
Sen somnade han i stolen med tungan ute...
Efter jobbet promenerade vi för att möta min man och Dixie
Jag fotade en sko
Min förkylning är bättre, men fortfarande är jag inte frisk. I onsdags passade jag jyckarna medan jag hade feber, i torsdags utan. Min man kom hem i torsdagskväll och jag behövde kött. Så vi åt kött. När jag är förkyld lever jag mest på rostade mackor, så biffen med aioli och klyftpotatis var verkligen välbehövd...

I fredags jobbade jag hemma igen och min man jobbade på jobbet och hade med sig Dylan för att visa upp honom. Så jag lät Jack vara med Dixie och mig, men Jack ville vara ute. När jag gick ut för att titta vad han höll på med, hittade jag honom på garagetaket. Jag kallade in honom och han hoppade från taket till grundstolpen och hur en sån liten katt klarar det kan jag inte förstå...? Jag tog in honom och han umgicks med Dixie, men när jag tittade ut genom fönstret en stund senare satt han på taket igen...
Dylan plockade skockor
Mäkta stolt!
Jag jobbade halvdag, min man kom hem från jobbet, jag sov middag, vi åkte till Spille och vi åt förtugg i uterummet och sen åt vi oxfilé med potatisgratäng till middag.
Jag heminredde
Trassliga jyckar på Spille
Jag trodde på fredagen att förkylningen var på väg bort, men på lördagsnatten blev jag varse att så inte var fallet... I stort sett hela natten tillbringade jag med att snyta och harkla ut hjärnan. Åtminstone var det så det kändes... Så när det var dags att stiga upp var jag allt annat än pigg. Och tillbringade dagen i soffan, medan min man gick runt och rensade upp högar som borde rensas. Och på kvällen grillade vi lammracks och tittade på Burnt och The Visit.
Min betande kalv...
... gjorde mig sällskap i soffan
Natt till söndag upprepades proceduren med att snyta och harkla ut hjärnan och jag var inte ett dugg piggare på söndagen och min man fortsatte att rensa och städa där jag bad honom, för happy wife = happy life... Och till middag åt vi kött à la diavolo som inte var ett dugg djävulskt, men mycket gott ändå.

Och på torsdag jobbar jag hemifrån och på fredag ser jag jag Orup.

Inga kommentarer: