tisdag, september 06, 2016

En septemberhelg

I fredags slutade jag tidigt. Jättetidigt! Faktiskt redan halv tolv. Och jag promenerade genom stan i höstsolen för att äta sushilunch med Katta och Becka på Sushido. Och det var så jäkla gott med sushi och så jäkla kul att träffa tjejerna för det var ju evigheter sen sist.

När vi lunchat klart gick tjejerna tillbaks till sina jobb och jag promenerade bort till Caroli för att köpa kvällens charkuterier. Och när jag köpt på mig lomo och stark salami och parmaskinka och buffelmozzarella, gick jag bort till stationen där min man hämtade mig eftersom det inte gick någon buss på 40 minuter...
Dahliarabatten längs med garageuppfarten är jag väldigt nöjd med
Höstkrukan på trappan är inte dum den heller
Vi var väl hemma vid två, min man gick och duschade, jag la mig i soffan med min ljudbok och somnade. Fattar inte att jag är så trött hela tiden? I alla fall, jag vaknade och vi dukade upp våra godsaker och gick ut och satte oss med lite vin och en cigarr och ett korsord och sen satt vi där tills det var dags att gå in och laga biff och klyftisar. Och när vi gick och la oss hade jag huvudvärk och önskade att jag haft en nattpanodil eller två...
Fredagsmyset
I lördags tog vi med jyckarna till Spille och jag invigde mina nya fina gula gummistövlar och hade inte med mig någon kamera på grund av förvirrad... Och jyckarna fick gå lösa och Dylan var så lydig och så duktig och Dixie var så olydig och sprang efter kaniner och vägrade komma så till sist fick hon gå kopplad.
Höstastern blommar
Eftermiddagen tillbringade vi med att pyssla med allt och inget och sen var det plötsligt dags att hoppa in i duschen för att bli vacker inför kvällens middag hos Becka. Så värst vacker vet jag väl inte om jag blev, men jag dög. Min man däremot var himla tjusig i födelsedagsskjortan och nya glasögonen.
Åh, vilken man han är, min man
Alla utom Kattas kille var där och vi fick vansinnigt god mat! Inspirerade som de var av Filippinerna, där de tillbringat sommaren, bjöd de på boodle fight. Kycklingspett med jordnötssås, grillat fläsk, räksoppa, vårrullar, såser och mer där till och jag åt och åt och åt och det stör mig alltid när jag får så god mat att jag inte orkar äta ännu mer...
En pool hade jag verkligen inte sagt nä till...
Uppdukat bord
Fläsket!
Min första blygsamma portion
Vi åt och drack och tittade på bilder från deras resa och vi satt och pratade och åt snacks och drack lite till och plötsligt var klockan ett och det var hög tid för oss att åka hem till jyckarna. Jyckarna som naturligtvis inte tillbringat hela kvällen ensamma hemma. Först satt de i bilen i cirka en timme medan vi åt och sen åkte min man hem och matade dem och vid tio kom han tillbaka och då var jyckarna ensamma. Dylan slocknar ju för natten strax efter åtta, så det kändes ganska riskfritt.

I alla fall, klockan blev halv två, vi kom hem, jag hade galet ont i huvudet och hade haft det större delen av kvällen och önskade åter igen att jag haft en nattpanodil att somna med. Jyckarna vaknade när vi kom hem, min man tog upp Dylan till oss men han vägrade att somna, så min man fick bära ner honom igen.

Sen var det söndag  och klockan ringde kvart i sex och min man steg upp och hämtade Dylan som gosade ihop sig bredvid mig och vi somnade om tillsammans. Min man tog med sig Dixie och körde till Danmark för att gå ett spårprov på de danska Ridgebackdagarna. Tyvärr vaknade Dylan när de körde och då var klockan bara kvart i sju och jag hade allt annat än lust att stiga upp. Huvudvärken var fruktansvärd och jag var så hungrig att det sved i magen. Men jag steg upp och gick ner och blandade en treo och gjorde mig en latte och försökte hitta något att äta i kylen. Det gick sådär... Osten hade möglat och jag orkade inte koka några ägg, så jag tryckte i mig en halv övermogen banan och sen fick jag ihop ett par små grova smörgåsar med salami och lomo.
Mitt fina trötta söndagssällskap
Dylan tyckte det var dags att göra sig av med körsbärsträdsstubben som stått där i snart tio år...
Huvudvärken vägrade att ge med sig, så jag tillbringade dagen i soffan framför Rizzoli & Isles tillsammans med Dylan. Vi hade absolut inget jag kunde äta till lunch och jag kunde inte cykla iväg och handla eftersom cykeln är på lagning och jag kunde inte gå och handla eftersom Dylan inte kunde vara själv, så jag rotade fram rödlöksbrödet ur frysen och hade det till lunch. Kände mig inte jättenyttig efteråt om man säger så...
Lite trädgårdssoffmys hann vi också med
Alltså detta vackra ansikte!
Det började att regna så vi stannade i uterummet
När det slutade att regna såg jag en blommande klematis i woodlandet
Dylan ville också titta på klematisen
En kruka är alltid härlig att tugga på för en liten valp
Mest såg det faktiskt ut så här; Dylan i en sovande hög
Strax efter sex kom min man äntligen hem och med sig hade han Annette, som också varit i Danmark på RR-dagarna. Hon ville ju så gärna träffa Dylan innan hon körde vidare. Så det fick hon. Och när hon åkt svängde min man ihop lammfilé med klyftpotatis, sparris och aioli och jag var trött och hungrig och hade ont i huvudet och drack ett glas vin och lyssnade när min man berättade om dagens strapatser. Dixie hade inte klarat spåret, utan fått avbryta, för första gången någonsin. Det hade ytterligare sex hundar av de nio fått göra. På grund av att spåren förmodligen regnat bort. Tråkigt, men hon fick med sig en fin goodie-bag och det kommer nya chanser.
När Dixie kom hem blev det ett kärt återseende
Det blev måndag och jag vaknade med huvudvärk. Igen. Tog mig till jobbet och köpte frukostbullar på vägen, promenerade genom stan, tog en treo/cola light som lindrade huvudvärken hjälpligt, jobbade på och undvek alla uppgifter som krävde tankearbete och klockan tre orkade jag inte mer och tog bussen hem. Och när jag kom hem la jag mig med Jack på sängen och somnade medan min man var och handlade.
Den där Jack har jag fortfarande svårt att fånga på bild
När han kom hem lagade han kycklingfilé och grekisk potatissallad och vi tittade på FTWD och CSI och gick och la oss när klockan blev tio.

Och i morse vaknade jag ännu en gång med huvudvärk. Och jag hade en tid för provtagning hos företagshälsovården halv nio och min man körde mig dit och de tog EKG och jag undrade för mig själv om huvudvärken gav utslag? Och sen tog de blod och först funkade det inte (som vanligt), så hon tog en tunnare nål och bytte arm och då kom det blod och jag tittade åt andra hållet tills allt var klart.

När jag väl var på jobbet gjorde jag i ordning min frukost och spillde ner min alldeles nya kjol med blåbär, eftersom jag tydligen är helt hopplös. Och sen drack jag treo/cola light och det hjälpte inte speciellt mycket idag heller.

Klockan tolv hade jag en nageltid och när jag kom tillbaka åt jag min lunch i lunchrummet och det var faktiskt skönt att ta det lite lugnt. Och sen jobbade jag. Eller försökte jobba, det kändes mest som om jag satt och försökte få tiden att gå. Tyvärr, för jag hade ju planerat att få så mycket gjort den här veckan när Mr T har semester. Och vår VD ringde och ställde frågor och han måste tyckt att jag var helt väck för det tog ett tag innan jag fattade vad han menade, men han fick sina svar till slut. Och sen blev klockan tre och min man hämtade mig och vi åkte till Volvo och tittade på nya fina Volvobilar och köpte en vädringspinne och sen åkte vi hem och placerade mig i soffan i uterummet. Och här sitter jag nu. Vi röker en cigarr och dricker lite vin. Huvudet har jag fortfarande ont i, men inte lika mycket. Till middag blir det fiskpinnar och potatismos och som jag längtar!
Lite tisdagsbus
Att de inte bara kan sitta bredvid varandra och vara söta?
Bara en massa slagsmål...
Får mig ju att undra hur årets julkort kommer att se ut...?
Men så kär jag är i det här ansiktet!
Ja, han älskar ju mina skor, den där Dylan. Tar dem så fort han får chansen... 
Och till slut är jag så glad att Ghislaine de Féligonde blommar igen. Inbillar mig att det är allt mitt dead headande som gett resultat... 

Inga kommentarer: