fredag, juli 29, 2016

Semesterfredag

Åh, det är fredag. Dock inte lika härligt med fredag när man har semester som när man jobbar, men det ska bli mysigt att fira fredag med min man ikväll i alla fall. Jag ska baka rödlöksbröd och göra hummus och fetaostsås som vi ska ha till middag och min man ska köpa charkuterier vi ska ha till.

Jag är alldeles ensam hemma med jyckarna idag och just nu sover de. Dixie i fåtöljen, och Dylan nedanför. Det börjar bli dags för mig att äta frukost nummer två, men vågar knappt röra mig av rädsla för att de ska vakna och börja slåss. Igen. De gör inte mycket annat när de är vakna nämligen. Och än så länge är Dylan lite för liten för Dixie. Annars hade jag slängt ut dem i trädgården och låtit dem hålla på bäst de vill... Men om ett par månader så är de väl lika stora...

I tisdags jobbade min man hemifrån och tog hand om jyckarna, medan jag var och hälsade på Faster i kolonien tillsammans med Modern och Syrran och Barnen. Och det var så härligt att få duscha och göra sig i ordning och lukta gott och känna sig fin! Det var soligt och varmt och vi satt under parasollet och drack vin och åt rostbiff och potatisgratäng och drack kaffe och åt kladdkaka tills klockan blev sex och det var dags att åka hem.

Vi dumpade Modern vid tåget och Syrran och Barnen hängde med mig hem och där hemma hade min man förberett kvällens middag som bestod av grillad lammfilé, stekt sparris, klyftisar och aioli. Vi hade fullt sjå att sortera ungar och hundar och Dylan blev förtjust i barnen, speciellt i Bruno som var i  alldeles lagom höjd med ansiktet. Och när vi kom i säng alldeles för sent, för sent för oss alla, var Dylan alldeles uppskruvad och låg och flåsade och flämtade och kom inte till ro. Han ålade och flåsade så jag inte kunde somna och det var ju varmt för mig också och varje gång jag nästan somnat, vaknade jag av Dylan. Och halv ett väckte jag min man och bad honom ta ut Dylan och när de kom tillbaka hade han blivit svalare och flåsade inte längre. Vid fem väckte han oss genom att må illa och kräktes på golvet sen torkade han sig om munnen på mig och jag kände mig svettig och äcklig och gick ner och duschade och gick sen och la mig igen. Jag var inte pigg när det var dags för min man att stiga upp om man säger så...

Syrran och Barnen stannade kvar så för att undvika total kaos, tog min man med Dixie till jobbet på onsdagen. Det var ändå kaos, men kunde varit värre... Dylan kunde inte ta det lugnt, utan ville vara med där det hände (och hade världens bästa dag eftersom han åt allt Barnen spillde; välling, kanelsnäckor, falafel...), Lilian skrek när han kom springande och ville leka, Bruno var... Bruno. Och ganska cool. Syrran åkte iväg och handlade med Bruno, Lilian och jag tittade på Barbiedockor som fick makeovers, Dylan sov och jag beställde ansiktsprodukter på internet eftersom jag aldrig kommer utanför trädgården. Min man kom hem med Dixie och kaoset fortsatte tills det plötsligt slutade. Lilian blev tidigt trött och ville gå och lägga sig och medan Syrran nattade henne somnade Bruno i mitt knä så jag la honom under en filt på solsängen och Dixie var trött efter en dag på jobbet och Dylan var bara trött. Så vi fick äta vår Bookmaker Toast i fred och sen kom vi i säng innan tio.

Dylan hade ännu en varm och flåsig natt så jag sov ju inte heller och när det blev torsdag hade jag allt annat än lust att stiga upp. Men gjorde det ändå och min man hade med sig Dixie på jobbet igen och när Syrran och Barnen steg upp fortsatte kaoset och fjärren till tv:n slutade fungera och Syrran och Barnen åkte iväg och Dylan somnade och sov resten av dan. Och vaknade bara när det var dags för mat. Och när min man och Dixie kom hem. Och då packade vi in jyckarna i bilen och åkte till BC där jag shoppade nagellack och undisar och hämtade paketet med ansiktsprodukterna jag beställde dagen innan. Och när vi kom hem gjorde vi pizza med bea och jag lagade fjärren, eftersom felet endast bestod av att Bruno satt en högtalare framför fjärrkontrollsplutten på tv:n och sen hyrde vi Spotlight och jag somnade innan den tog slut...

Och nu är det plötsligt fredag eftermiddag och jag hoppas min man kommer hem snart, för jag har tillbringat tre timmar i köket med att baka brownies och rödlöksbröd och köket ser förfärligt ut...

Svettig är jag också så jag hoppas verkligen att jag hinner duscha innan han stiger innanför dörren...

Inga kommentarer: