onsdag, maj 04, 2016

Adele (65/100)

Igår åkte 75% av kontoret in till Köpenhamn för att se Adele på Forum. Egentligen orkade jag inte. Egentligen ville jag mest av allt åka hem och krypa upp i soffan med min man och ett korsord. Men jag tog mig i kragen och hängde med och jag ångrade mig verkligen inte.

Vi började kvällen med att äta middag på La Vita è Bella som låg i närheten av Forum. De var lite stelbenta och man fick inte välja vad man ville, de ville helst att man beställde från kvällens två menyer om man skulle gå på konserten. Så då gjorde vi det. Det gjorde absolut ingenting för maten var hur god som helst. Till förrätt hade jag bresaola med mascarpone och till huvudrätt kalvmedaljonger med tryffel; hur gott som helst!

När vi var uppätna och klara gick vi till Forum  och stod i världens längsta kö innan vi kom in och då var klockan prick åtta och det var dags för Adele att gå på scen. Fast vi hann faktiskt uppsöka toaletten innan det började. Jag ville helst undvika att behöva att gå på toaletten fler gånger, så trots att jag var törstig som bara den, drack jag inte en droppe innan jag var hemma.

Forum är stort. Jättestort! Och där var ca 9000 personer i publiken och vi stod på golvet och såg inte jättemycket, men tur att storbildsskärmarna visade vad som pågick på scenen nästan hela tiden. Det hade i och för sig varit ännu bättre om de visat allt som hände hela tiden... Men Adele är kanske en av världens charmigaste personer och hade en enorm utstrålning som man kände av trots att man inte såg henne. Hon snackade med publiken och delade med sig av sig själv och hennes sångröst är ju helt otrolig! Att bara kunna öppna munnen och sjunga på det där viset utan ansträngning är overkligt! Och de där dryga två timmarna vi stod där och svettades bara flög förbi.
Thank god för storbildsskärmar!
Trots att 9000 människor myllrade ut när det var slut, lyckades vi träffa en kille från Finlandskontoret och två från Köpenhamnskontoret. Och alla från Malmökontoret hittade varandra och vi gick och letade taxi och insåg att Josefin skulle missa tåget hem om vi inte tog tåget från Kastrup, så hälften av oss tog en taxi dit och resten tog tåget från Huvudbangården. Men tack vare en nitisk polis i passkontrollen på Hyllie blev tåget försenat och hon missade tåget från Malmö C med två minuter. Och jag blev hämtad av min man.

När jag kom hem var jag alldeles speedad, fast jag var urtrött, och kom inte i säng förrän vid ett, för jag var ju tvungen att hälsa på Dixie och jag var tvungen att berätta om min kväll för min man och jag var tvungen att duscha av mig all konsertsvett.

Det enda jag egentligen har att klaga på är att storbildsskärmarna inte var på hela tiden och på att det kändes som om scenen var lite för låg. Jag har ändå varit på en hel del konserter i mina dar och inte alltid stått längst fram, men ändå kunnat se mer än vad jag gjorde igår. Så tur att hennes personlighet är så stor att det inte var avgörande. Som sagt...

Inga kommentarer: