tisdag, mars 29, 2016

Påskhelgen (29/100)

Igår steg jag upp sådär tidigt igen. Och kollade Mad Men tillsammans med Dixie. Och plötsligt mådde Dixie illa och behövde kräkas. På mattan i vardagsrummet såklart. Så jag knuffade iväg henne i riktning mot köket, men hon kunde inte hålla sig utan kräktes på mattan i matrummet i stället. Upp kom en tå från ett rådjur. Så jäkla äckligt och så jäkla äckligt det luktade efter att ha legat i hennes mage en vecka. Jag gjorde det enda rätta och ringde och väckte min man och sa till honom att komma ner för att torka kräk. Det var ju ändå han som låtit henne äta det där rådjursbenet... Tio minuter tog det för honom att ta sig ner för trappan och då hade jag redan hunnit tvätta mattan med såpa tre gånger...

Min man tillbringade dagen i trädgården, jag tillbringade dagen i soffan. Med att googla diverse trädgårdsskötslar och med att lägga in bilder som saknades i Photos.

Och sen tog vi ett avbrott och skålade vi in våren. Vi hittade ett undangömt hörn i trädgården där solen sken och dit vinden inte nådde. Och där satt vi och rökte var sin cigarr och drack crèmant och skålade för våren och skålade för att det igår var 21 år sen vi förlovade oss. Och när cigarren och vinet var slut gick jag in och fortsatte att googla och lägga in foto.

I söndags var vi på Ikea. Jag hade velat ha något att hänga kläderna på i sovrummet, men vi hittade inget passande. I stället hittade vi eventuella garderobslösningar och vi köpte en toarullehållare och det är ju inte helt fel. Och sen åkte vi till Blomsterlandet och köpte en syrén och lite cypresser för nu börjar "operation göra trädgården insynsskyddad igen".

Och idag var jag tillbaks på jobbet igen efter den långa härliga påskledigheten. Det var ju kul att vara tillbaka och så, men tankarna var hela tiden någon annanstans. Typ hemma i soffan...

När jag hoppade av bussen här hemma kände jag hur någon trampade mig i hasorna och jag tänkte irriterat att "vad är det där för idiot som går så jävla nära?" och när jag vände mig om såg jag att det var Dixie och min man som var där för att möta mig.

Och när min man var och handlade stod jag på trampen i tio minuter och jag fick inte ont alls. Så nu känner jag mig motiverad att fortsätta.

Inga kommentarer: