tisdag, september 08, 2009

Som en snigel

Hur kan det komma sig att tiden bara sniglar sig fram idag? Igår försvann ju hela dagen i ett nafs! Jag är trött och är på gränsen till att få huvudvärk och helt okoncentrerad. Tänker bara på boken jag läser och på boken jag borde läsa... Jag läser Mannen som försvann av Jeffery Deaver, men borde läsa Plura eftersom vi ska diskutera den hos Becka på söndag. Men jag är ju halvvägs i Plura, jag hinner. Jag får väl läsa hela lördagsnatten i värsta fall... Och vi ska ju ha läsfredag på fredag igen. Jag borde hinna... Men Mannen som försvann är ruskigt spännande och jag är sjukt sugen att kasta mig över nästa bok, Det tolfte kortet. Men jag ska läsa Plura först...

Igår blev vi lurade av bussen. Den var i tid på vägen hem. Exakt i tid, på gränsen till för tidig faktiskt och hur ofta händer det liksom? Det var nästan svalt på bussen och vi satt bra, jag läste i min bok och en flygbuss kommer och kör alldeles för nära och kör på vår buss' backspegel. Busschauffören på vår buss säger att han inte kan köra så vi får gå av. Lydiga som vi är, steg vi naturligtvis av. Vi och ett tio-tal andra. När vi gått ett par steg mot nästa hållplats kör bussen plötsligt vidare! Utan oss! Snacka om att vi kände oss lurade! Så vi blev sena hem. När vi kunde varit tidiga...

När vi kom hem gick jag ut en långrunda med världens gladaste Daisy medan min man var och handlade. Dolly fick en kortis. Jag var trött när jag kom hem. Jag höll på att somna i soffan... Vi har som mål den här veckan att gå 10 000 steg om dan. Tack vare bussmissödet och den långa rundan med Daisy kom jag upp i mina steg. Idag tänker jag inte ha något bussmissöde. Jag och Daisy kommer att få gå en väldigt lång runda i kväll...

Inga kommentarer: