måndag, juli 20, 2009

Dunka, dunka, dunka...

Det känns som om jag inte har sovit på hela helgen. Natten till i går låg vi och lyssnade på någon som spelade hög musik någonstans. Dunka, dunka, dunka var allt vi hörde. Vi gick och la oss vid tolvtiden tror jag och varje gång jag vaknade under natten hörde jag detta dunka, dunka, dunka. Klockan sju söndag morgon ringde min klocka och jag låg och lyssnade till samma dunka, dunka, dunka tills min man gick upp och gjorde frukost, då somnade jag om och sov djupt. Jag vet inte när det slutade att dunka, men jag vet att det kändes som en befrielse!

Inga kommentarer: