fredag, augusti 18, 2017

Det gick en vecka...

I lördags fick jag feeling och röjde bland mina kläder. Jag rensade ut hur mycket som helst! En hög till textilåtervinningen, en hög till Myrorna och en hög till loppis. Och lite dukar, gardiner och påslakan åkte också. Vi har ju hur mycket som helst! Jag (vi) kastar ju aldrig något, gardinerna som rök var säkert tio år gamla. Påslakanen också... Men det är faktiskt tack vare Syrran som jag kommit i röjartagen. Hon har precis flyttat och gör sig av med allt hon inte älskar. Det inspirerade mig, så nu gör jag det också. Tyvärr älskar jag väldigt mycket av mina prylar, så det krävs väl ett par omgångar innan jag verkligen röjt så det syns... Och när jag röjt klart (för stunden) var jag alldeles svettig och min man hade grillat korv, så vi satte oss i trädgården och pratade om allt annat vi behövde göra och kasta och fixa. Och sen blev det så att vi stannade där och drack vin och rökte cigarr tills det var dags att gå in och äta revbenen min man grillat under eftermiddagen. Och sen såg vi The Danish Girl. Som var ganska bra, men lite tillrättalagd. Tyckte jag.
Till revbenen hade vi små portionsformar med mac'n'cheese. Mycket gott!
I söndag fick jag feeling igen och fortsatte mitt röjande. Den här gången bland vaser och ljusstakar och glas. Jag fyllde en stor låda och hade jag haft en låda till, hade jag förmodligen fyllt den också. Så jäkla härligt att göra sig av med saker. Och så mycket lättare det blir att hitta det man söker när det blir luftigare i skåpen. Tyvärr har vi inte direkt någonstans att göra av med allt vi rensar ut. Det som inte ska kastas eller till Myrorna alltså. Så det får stå kassar och lådor i källaren tills vi får tid att ställa min man på loppis. Vi tillbringade ännu en eftermiddag i trädgården och till middag hade vi stekt anka med blomkålsmos och trattkantarellsås. Och vi började se The Da Vinci Code och den var ju bra, men något krånglade med äpplet, så filmen hackade och gjorde mig vansinnig...
Min man gör den godaste trattkantarellsåsen i världen!
Det blev måndag och dags att jobba. På lunchen gick Josefin och jag till Banken för att hämta bankdosor och det tog sin lilla tid. På väg tillbaka kollade vi vad festivalen hade för mat att erbjuda och jag sprang på Becka. På jobbet gick det ovanligt bra och jag jobbade till halv fem och vi grillade fläskkarré och hade tomatsallad med buffelmozzarella till och vi skulle se Game of Thrones men vi kände för något lättare så det blev The Big Bang Theory i stället.

I tisdags hade jag Dylan med på jobbet och jag kände hur vi började komma varandra nära igen. I och med att jag inte kunnat gå ut med honom på så länge på grund av stukad hand, så har vi glidit isär lite. Men nu är vi på väg tillbaka igen. Efter jobbet gick vi genom stan och Malmöfestivalen för att möta min man och Dixe och han var så himla duktig med tanke på alla människor och all mat. På vägen hem körde vi inom Staffanstorp för att titta på putsen på ett hus. Vi ska snart putsa om vårt och ville se något putsfirman gjort, innan vi bestämde oss. När vi väl kom hem var det fortfarande varmt så vi satt ute en stund. Och sen gick vi in och åt räkor och aioli.

I onsdags jobbade jag halva dagen på jobbet och andra halvan hemma. Förvirrad som jag var, glömde jag alla jobbpapper på jobbet, så det blev inte så mycket jobbat. Vilket inte gjorde så mycket eftersom det fortfarande är semestertempo på jobbet. Så strax efter två hade jag gjort det jag kunde utan mina papper och satte mig i solen med Dylan. Dixie tyckte tydligen inte att det var tillräckligt med sol så hon stannade inne. Efter en stund tyckte inte Dylan och jag heller att det var tillräckligt med sol så vi gick också in. Och jag satte mig i soffan och la in saknade foto på datorn och jyckarna låg och snarkade ikapp och det var så sövande att jag också slumrade till. Och väcktes av min man som skickade ett sms. Vi åt flygande jakob till middag och jag fortsatte att lägga in saknade foton.
Hur Dixie lyckades hamna under kuddarna fattar jag inte riktigt...? 
Och Dylan ligger på rygg som vanligt
Igår jobbade jag heldag på jobbet och på lunchen gjorde jag naglar. Och min man jobbade halva dagen hemifrån och när jag satt på bussen på väg hem messade han och frågade om han skulle blanda en Gin & Tonic och naturligtvis sa jag ja. Så vi satte oss i trädgården och drack GT och rökte cigarr och lyssnade på musik och la till bra låtar i kräftskivelistan. De andra på jobbet har lagt till så många dåliga att jag kände att jag behövde jämna ut det lite... Vill ju inte bara behöva lyssna på E-Type och Antique... Vi åt fläskpannkaka till middag och såg äntligen veckans avsnitt av Game of Thrones. Vilket jag tyckte var lite segt...
Denne snygge killen!
Jag skördade tomater
Och jag undrar om dessa någonsin kommer att hinna mogna???
Och idag är det fredag och jag har jobbat hemifrån. Det där med att vara ledig på fredagarna går sådär, men jag jobbar i alla fall hemifrån. Halvdag. Och det är ju bra och skönt det med. Tyvärr har jag lite för många projekt på gång idag för mitt eget bästa... Jag fortsätter mitt projekt att importera bilder från 2006 och tidigare. Väldigt många fula foto tog jag på den tiden, men ändå kul att se hur vi hade det i huset och i trädgården... Jag även borde ta och städa här hemma för här ser ut som jag vet inte vad... Och så ska jag ju ta ett bad och göra en silverinpackning... Men än så länge har jag fyllt ännu en stor låda med saker jag inte älskar. Idag älskade jag inte glas, glas och åter glas. Och skålar. Och karaffer och tillbringare. Och fler ljusstakar och fat. Och det känns så befriande att se hur det blir plats i skåpen. Det är som att det blir lättare att andas.

Men nu är det fredag, jag hinner nog med lite röj innan jag hoppar ner i badet och sen kommer min man hem med godsakerna och jag hoppas vädret tycker att det är okej att vi sitter ute en liten stund...

lördag, augusti 12, 2017

Den där Dylan...

I tisdags tog min man och jag bussen till jobbet tillsammans. Och jag jobbade halvdag på jobbet och åkte sen hem och jobbade halvdag i solen i trädgården. Jyckarna fick skrota runt som de ville och det innebar att Dixie låg i solen och Dylan jagade humlor och fjärilar och gick runt och pillade lite där han tyckte det behövde pillas. Och sen kom han och satte sig nära, nära mig och darrade. Och han slutade inte darra och han började sagla och jag blev orolig och trodde att han kanske hade blivit stucken av en jordgeting i munnen. Jag klappade honom och tog hand om honom och han försökte sätta sig i mitt knä och till slut kände han sig bättre.

Och min man kom hem och Dylan (och Dixie såklart) blev glada och vi gjorde mat och jyckarna slogs och vi såg Game of Thrones och sen upptäckte vi att Dylan haltade på ena bakbenet och var väldigt låg. Så min man fick sova på soffan och ha lite koll på jyckarna under natten.

Och på morgonen när vi vaknade var Dylan väldigt vinglig på båda bakbenen och ännu mer låg och håglös. Så vi bestämde oss för att åka in akut till Djursjukhuset med honom. Vi kom in nästan direkt och veterinären klämde och kände och lyssnade och tog tempen och ställde tusen frågor och hade ingen aning om vad som kunde vara fel. Tempen var normal, hjärtat lät som det skulle och Dylan verkade inte ha ont. Så de bestämde sig för att ta blodprov för att se om han fått i sig något giftigt eller om det var något fästingrelaterat. Och så ville de behålla honom för observation. I fall han skulle få fler förlamningssymptom eftersom det gått väldigt fort det hela.

Så min man och jag lämnade honom på sjukhuset och åkte hem och jag kunde inte koncentrera mig på att jobba, satt bara och oroade mig för Dylan och vad han kunde ha råkat ut för och väntade på att veterinären skulle ringa om resultaten på blodproven. Klockan fem ringde han och sa att blodproven varit normala, men ibland syns inte förgiftning på blodprovet. Så han stannade kvar över natten med dropp och de skulle höra av sig nästa dag. Och jag oroade nästan ihjäl mig över min lille kille. Som gått från att vara stor och stark till att vara liten och svag.

På torsdagen körde vi till jobbet och Dixie fick jobba med mig och på förmiddagen ringde min man till Djursjukhuset för att höra hur det var med Dylan. Och han hade ätit och druckit och gjort sina behov och det verkade som om han skulle få komma hem, men först skulle veterinären titta på honom. Veterinären ringde och sa att Dylan gick bättre och att vi skulle komma och hämta honom klockan två. Jag jobbade på som satan och på lunchen satt vi på uteplatsen och åt vår lunch och Dixie höll oss sällskap och kvart i två gick vi ut och satte oss i bilen och väntade på min man.

Klockan två var vi på Djursjukhuset och väntade otåligt på att få träffa Dylan och blev visade in i ett rum och sen kom en sköterska med honom och jisses så glad han var! Det var vår lille kille igen. Han svansade runt oss och gosade och kunde inte få nog. Och veterinären sa att skötarna tyckte han var lite obehaglig eftersom han morrat åt dem när de försökte ta av hans tejp efter droppet. Han är ju sån mot oss också, tycker absolut inte om att man pillar på hans tassar...

Vi tog med oss Dylan hem och han gick i stort sett som han skulle. Lite vinglig var han allt och lite mer försiktig i trappan än vanligt. För att inte tala om hur trött han var. Men glad. Så, så himla glad. Vi vågade knappt släppa honom med blicken på hela kvällen, bevakade hans varje steg. Busa med Dixie fick han absolut inte göra, så vi hade fullt sjå med att sortera dem.

Vi firade med att sitta ute och röka en liten cigarr och dricka lite vin och sen åt vi lax med vitvinssås medan jyckarna låg och sov bredvid oss i soffan.

Och jag var så himla, himla orolig för honom. Jag klarar verkligen inte av att mina djur inte mår bra. Jag mår så himla dåligt av det. Men det var så skönt att ha honom hemma och även om han inte var tillbaks till sitt vanliga jag till hundra procent, var han så, så mycket bättre än när vi lämnade honom på sjukhuset. Vi har ju fortfarande ingen aning om vad det var som var fel? Kanske gjorde han illa ryggen när han och Dixie busade? Kanske var det vilan och droppet som gjorde honom bättre?

Igår jobbade jag hemifrån, eftersom det är vad jag gör på fredagar. Egentligen skulle jag bara jobbat en timme eller så, men eftersom det inte blev så mycket jobbat medan Dylan var på sjukhuset, jobbade jag heldag. Och med heldag menar jag fyra timmar... Jyckarna höll mig sällskap och var trötta båda två. Det var förmodligen nästan lika jobbigt för Dixie att vara ensam som det var för Dylan att spendera 30 timmar på sjukhuset...
Dylan var trött
Dylan var jättetrött
Dixie var också trött
Men Dylan var tröttast av alla
Och när jag jobbat klart tänkte jag städa, men lyssnade i stället på en bok och pratade med Modern och sen tog jag ett bad med en bok och ett glas vin. Älskar verkligen vårt nya badrum! Min man kom hem med förtugg och vi satte oss i trädgården och jyckarna fick turas om att vara ute. Och vi åt biff och aioli och tomatsallad med burrata till middag och såg Wet Hot American Summer: Ten Years Later och sen somnade jag i soffan och drömde att jag var på läger.
Dixie väntar på rätt ögonblick att sno allt förtugg
När vi var på Ikea köpte jag en märklig krukväxt. Igår köpte min man en tjusig kruka till den. På min begäran alltså...

fredag, augusti 11, 2017

Lördag, söndag och måndag...

I lördags orkade jag inte göra något alls. Medan min man lekte trädgårdsmästare, låg jag i soffan och lyssnade på en bok och spelade spel. Och framåt eftermiddagen sken solen och jag pallrade mig ut. Vi rökte cigarr och drack vin och åt rostbiff och salami och Dixie tog rostbiffen. Och jag facetimeade med Syrran och fick en rundtur i hennes nya lägenhet. Vi grillade lammfilé och såg Bad Moms innan vi gick och la oss.
Vi har en solros!
I söndags kläckte min man den goda idén att vi skulle åka till Köpenhamn och fånga sällsynta Pokémons. Så det gjorde vi. Vi tog tåget till Huvudbangården och promenerade sen till Fisketorvet där vi gick en sväng, fångade lite pokisar, åt lite lunch (pizza som var degig i mitten) och åkte hem. Och när vi kom hem satte vi oss i trädgården med jyckarna och sen åt vi biff och aioli och såg Trading Places. Den kan man kalla en riktig klassiker!
Köpenhamn
Det var väldigt fint i hamnen, men finare på riktigt än på bild
Spår!
I måndags jobbade min man hemifrån och jag jobbade på jobbet. Och när jag slutade hämtade min man mig eftersom jag kände ett enormt behov av Ikea. Och på Ikea köpte jag bara sånt jag ville ha och inte behöver. För jag behövde köpa sånt jag inte behöver. Som till exempel en glaskupa där jag kunde sätta en liten prydnadshund... Vi åt hamburgare till middag och sen roade vi oss med ett par avsnitt Big Bang.
Prydnadshunden i kupan
Palettbladen trivs där ute, men snart flyttar de in

torsdag, augusti 10, 2017

Fredag i Göteborg

På fredagen vaknade vi tidigt och låg kvar i sängen och njöt av att inte ha några tider att passa, ingen frukost att laga och inga jyckar att rasta. Och klockan åtta tog vi för oss av frukosten i världens mysigaste frukostmatsal. Som mer kändes om ett vardagsrum med en jättestor bar. Det fanns massor att välja på och som vanligt åt jag alldeles för lite och blev mätt alldeles för fort. Fast när jag tittar på bilderna på frukosten ser jag att jag inte åt så lite ändå... En surdegsbulle med opastöriserat smör och skinka och salami, ett kokt ägg, en croissant, en fransk yoghurt, juice, kaffe, en bit ananas... Mycket mer än jag äter en vanlig dag...
Min frukost. Och lite av min man och hans. Frukost alltså.
Efter frukosten packade vi ihop våra grejor, checkade ut och gick till bilen för att lämna resväskan. Sen begav vi oss ut på stan. Vi kollade i lite affärer och hittade inget vi ville ha, mer än ett doftljus från Tom Ford som kostade drygt ett tusen kronor... Så vi köpte inget. Och sen promenerade vi bort till vårt favoritställe i Göteborg. Andra som åker till Göteborg shoppar. Kanske vintage och design. Vi tittar på blommor hos Trädgårdsföreningen. Jag älskar verkligen trädgårdsföreningen. Älskar att gå runt och titta på alla rosorna och sätta upp nya på min önskelista. Och den här gången tog vi en titt inuti palmhuset. Förra gången var det någon som gifte sig där och det kändes inte helt okej att våldgästa dem...
Trädgårdsföreningen!
Fin plantering med knallröda palettblad. Jag funderade kort (mycket kort!) på om någon skulle märka om jag tog en stickling...
Björkar är så himla fina och Himalajabjörken är inget undantag. Hade jag haft en större trädgård och inte varit så förbannat allergisk, hade jag kunnat tänka mig en liten björklund...
Åh! En Rudbeckia! Jag hade en gång just en sån här. Den dog. 
Vet inte om det här är allium? I alla fall så var de gigantiska! Och väldigt låga. Kan tänka mig ett gäng bland rosorna...
Palmhuset! Ett sånt i miniatyr skulle man ju haft som växthus!
En död alm som blivit som en skulptur föreställande apor som hånglar. Undrar hur den såg ut medan den levde?
Fejkade blommor framför palmhuset. De hade gjort sniglar, papegojor och påfåglar också. Alltså det gröna var levande, men inte klippt på det här viset. Monterat på något vis...
Pampig entré va???
Och palmerna växte ända upp i taket
Och ormbunkarna var stora som hus!
För att inte tala om monsteran! Den var verkligen ett monster!
Inte visste jag att en korkek såg ut såhär? Jag föreställde mig den som hos tjuren Ferdinand...
Så himla häftigt näckrosblad! Som från en tecknad film
I den tropiska delen var det så fuktigt att objektivet immade igen totalt. Därav den väldigt suddiga bilden på carambolen. Men vi lärde oss att ett caramboleträd aldrig påträffats i det vilda... 
Vi undrade om himlen över palmhuset alltid är så dramatisk...?
Denna ros hade jag kunnat tänka mig att ha bara för de vackra nyponens skull. Tyvärr glömde jag fota namnet på rosen...
Ogräs eller inte? Fin är den i alla fall... 
När vi kände oss klara med Trädgårdsföreningen, gick vi till Nordstan och åt pastalunch innan vi satte oss i bilen för att åka till Billeberga och hämta jyckarna. Och precis när vi kommit ut ur Göteborg, började det att regna. Ett regn värre än något regn jag någonsin varit med om. Tror jag. Vi körde på motorvägen och såg inte ett skit. Trafiken stod i stort sett stilla och på vägen sköljde regnet som vågor. Om jag tyckte att det regnade när vi åkte upp, var det inget mot det regn som föll nu. Ett par minuter senare var störtskuren över och trafiken flöt nästan på igen (no pun intended...) tills himlen öppnade sig åter igen och vi inte såg bilen framför oss för allt regn. Och så höll det på ungefär tills vi kom till Skåne. Där sken solen.

Jyckarna blev glada att se oss och vi blev glada att se dem och sen blev vi alla glada att komma hem.

onsdag, augusti 09, 2017

Emmylou Harris på Liseberg

I torsdags steg vi upp klockan sex, precis som vanligt, duschade och klädde på oss och åt frukost, precis som vanligt, gick ut med jyckarna och packade en resväska. Nästan precis som vanligt. Klockan tio satt vi i bilen och körde mot Billeberga för att lämna av jyckarna på hotellet och sen fortsatte vi mot Göteborg.

Det ösregnade ungefär hela vägen. Jag tycker verkligen inte om att åka bil i vanliga fall och ett ösregn hjälper sannerligen inte till att göra det bättre. Snarare tvärt om. Men det gick bra. Vi tog det lugnt och det gjorde, i stort sett, alla andra också. I Halmstad stannade vi på Max för att äta lunch och kissa.

Klockan tre körde vi in i Nordstans parkeringshus och min man lyckades med konststycket att köra in på fel våning och hamnade i en återvändsgränd hos Bilia och jag fick panik och började gråta på grund av rädd för parkeringshus sen vi körde vilse i ett i Paris när jag var liten... Men min man var rådig och tog oss ut utan problem och sen lyckades vi parkera bilen.

Vi gick till vårt hotell, Pigalle, i ösregn, och checkade in oss, beundrade rummet en stund och gjorde oss sen i ordning för att promenera till Liseberg. I ösregn. Fast man kan ju inte säga att vi var redo att promenera i ösregn. Vi hade inga regnjackor eller gummistövlar eller så. Bara ett paraply att dela på. Vilket innebar att när vi kom fram till Liseberg var jag plaskblöt på min vänstra sida och min man plaskblöt på sin högra.
Åh, vilken mysig korridor!
Åh, vilket mysigt rum!
Åh, vilken härlig säng!
Och hotellnyckeln såg ut som en hotellnyckel
Hissen sa "bon voyage" och skrämde livet ur mig
Lampan i korridoren såg ut som något från ett spökhotell. På ett bra sätt såklart!
Och Göteborg regnade det
Och sen gick vi runt där i regnet och jag kunde typ inte fota något på grund av ösregn. Så vi köpte var sin ful plastsäck att dra över oss så inte min högra och min mans vänstra sida också skulle bli plaskblöta. Vi började bli hungriga och försökte hitta något att äta och fastnade till sist för Stjärnornas Krog. Mest eftersom det låg ganska nära scenen där Emmylou skulle spela och hon höll på att soundchecka för fullt. Så vi satte oss på uteserveringen och beställde in en flaska vin och funderade på vad vi skulle äta medan vi lyssnade på musiken. Overkligt! Sen blev det tydligen panik med vår beställning för vi var tvungna att vara klara om en timme för bordet var bokat. Så lät det inte när vi kom och satte oss... Så vi bestämde oss för grillbuffé. Det skulle vi inte gjort, för den var inget vidare.  Övertillagat kött och undermåliga tillbehör. Inte värt pengarna tyckte vi. Men vinet var gott. Och vi ser det som att vi betalade för att se Emmylou Harris soundchecka. Själva konsertbiljetten ingick ju i inträdet till Liseberg...
Min man
Emmylou Harris och hennes band som soundcheckar. Det gryniga är ösregn
Jag tog kort på en staty föreställandes en man sittandes naken på en hjärna?
Fina planteringar hade de inne på Liseberg
Jag var också med på resan!
Fattar inte att man åker sånt här? Onaturligt är vad det är!
Denna är åtminstone fin. Fast jag hade inte velat åka den heller... 
När vi ätit klart slutade det att regna. Helt otroligt! Och folk hade börjat samlas framför scenen, så vi gick också dit och ställde oss. Nästan längst fram, kändes ju taskigt att tränga sig förbi de som redan stått där en halvtimme... Halv sju ställde vi oss och väntade och klockan åtta kom hon ut på scen. Det var femte gången jag såg henne och nio år sen sist.
Åh! Emmylou Harris!!!
Hennes röst var fantastisk, precis som vanligt. Låtvalet kunde varit bättre, alldeles för många lugna låtar, men det verkar vara dem hon gillar mest. Alltid de lugna låtarna som är med på alla compilations. Men det gjorde inget. Det var bra ändå. Jättebra. Och hennes röst... Fantastisk! Det blev ingen Tulsa Queen den här gången heller, men å andra sidan sjöng hon After the Gold Rush och Save the Last Dance. Och The Boxer! Hade glömt hur mycket jag älskar The Boxer!
Hon sjöng!
Hon spelade!
Efter konserten bestämde vi oss för att ta en taxi till hotellet. Jag hade ju stått i mina tofflor i över tre timmar och mina fötter kände sig inte sugna på en halvtimmes promenad. Så vi tog alltså en taxi. Och när vi var framme på rummet dröjde det inte många minuter förrän himlen öppnade sig och regnet öste ner.
Pariserhjulet var väldigt fint mot den dramatiska himlen
Egentligen hade vi tänkt ta ett glas vin i hotellbaren, men vi var så trötta att vi bara satt i soffan och softade. För vi hade en soffa på hotellrummet! Kändes verkligen som världens lyx! Dessutom var sängen väldigt skön! Kändes också lyxigt!